Nenne

Ja denna helgen har inte varit rolig. I fredags fick L ett mail från en som bor lite längre bort här, då han frågade vad vi tyckte om den nya kraftledningen som eventuellt skulle byggas här. V i hade fått hem ett brev från Svenska kraftnät. Såg att det rörde sig om en ny ledning, men att det skulle bli så här stort och beröra oss så mycket att vi troligtvis blir inlösta och måste riva vårt nybyggda hus som endast är 1 år gammalt. Det hade vi inte fattat. Men tur var väl att grannen längre bort hörde av sig. Så ringde kommunen på fredag och även svenska kraftnät (som var sjuk). Kommunen berättade då att detta inte är ett lite projekt och ingen liten ledning som ska upp. Utan en ledning på 400 Kv så allt som allt blir det ca 400 m bred med både ledningen och mellanrummet mellan allt som ska vara.

 

Svenska kraftnät har gjort flera olika ritningar på hur den kan gå. Men enligt dem så är den som går precis utanför oss den absolut mest lämpade då den tydligen tar minst på sammhällsbilden och miljö.

Så för oss betyder detta att om deras alternativ blir av så kommer den nya ledningen gå precis utanför/över vårat hus (beror på vilken sida dem lägger den på). Så vi kommer behöva flytta på oss. Man ska vara minst 165 m från ledningen! Vi ligger nu ca 60m från den befentliga ledningen som finns. Då vi var tvugna att flytta på huset för att hamna på detta avstånd.

 

Hade igår möte/träff med dem flesta av grannarna här. Så vi ska nu skriva synpunkter tillsammans och enskilt å skcika in till Svenska kraftnät. Även ta mer kontakt med kommuen, som faktiskt är på vår sida ang detta. Då denna ledningen inte kommer ha någon som helst funktion i Ale kommun alls. Utan bara gå via som en transportsträcka.

Så mina dagar nu ett tag kommer väl gå ut på att ringa runt över allt och samla så mkt fakta och information som möjligt. Vi ska gå enl svenska kraftnät i ca 4 år i ovisshet/oro och ställa våra liv på is, då vi kommer få reda på vad som är beslutat.

 

Vi som skulle bygga garage, göra ordning tomten och vägen m.m. Har även anmält Alva till skola här som hon ska börja i då vi ska få det slutgiltliga beskedet. Så jst nu mår man inte så bra. Jag verkar bara få ha c 1 ½ år åt gången som allt går bra. Sen kommer det något nytt som gör att allt känns hopplöst igen.

 

Detta blev ett tråkigt och väldigt negativt, men just nu är det inte tipp topp här hemma. =(

 

Ja, idag skulle jag och min lillsyster köra ett tidigt pass på gymmet. Så lenny skulle kunna träna oxå. Skulle köra ben, men när jag skulle ta bort en 25 kg vikt från en maskin slant den ur handen på mig, å rakt ner på min fot så klart. Det gjorde väldigt ont ska jag meddela. Åka in till akuten å kollade foten. Men som tur var så var det bara en mjukdelskada, inget brutet eller så. Vilket var skönt. Så då kan jag snart träna igen när den blivit bättre. Fast just nu känns den faktiskt helt okej. Trodde den skulle göra mer ont. Får se hur det känns imorn när jag legat still en hel natt.

 

Har dåligt samvete till Malte då vi inte var på kyrkogården alls i helgen =(. Känns inte alls bra att inte varit på minneslunden å tänt ljus för honom. Men får väl göra det imorn. Då är Lenny ändå ledig.

 

Har varit och kollat upp varför alva har sina andningsuppehåll när hon sover. Det visade sig att hon hade polyper i näsan. Så hon ska sövas för att skrapa bort den. Får se när vi får den tiden. Tror att de kommer hjälpa henne mkt med andningen. Då man hör att hon mest andas via munnen även när hon är vaken. Hoppas vi får det innan jul. Tror dock inte det, Men hoppas/önskar kan man ju göra ;)

 

Här kommer 3 bilder en från i sommras å två då Alva var mindre ;)

 

Så nu var domen här. Blir inget Thailand för oss i feb =( Alva klarade inte av flygplanstestet. Hon klarade inte av att hålla saturationen över 90 % i tio minuter. Hon sjönk ganska snabbt faktiskt å stannade på 84-85%. Då sa läkaren att dem skulle avbryta testet. Det är tydligen bara 15% syrgas inne i ett flygplan. Spelar ingen roll på vilken höjd du är på. Detta visste inte jag om innan. Så vi får vänta ett år å förhoppningsvis flyga nästa nov. 

 

Dagen efter testet så sa L att han hade en lite överraskning som jag skulle fundera över. Överraskningen var att han tänkt köpa en liten hundvalp, å ge mig den i födelsedagspresent. Men han ville att jag skulle tänke igenom det ordentligt då jag skulle vara hemma mkt ensam med både den å Alva. det jobbiga var att vi skulle beslutat oss på en dag. Då det fanns en hund som var leveransklar bara några km där ifrån som vi bor. Satt hela kvällen å tog fördelar mot nackdelar. Dagen där på så åkte vi kollade på den. Det fanns bara två kvar. Men gud va söta dem var. Vi hade tänkt oss tiken. En blandning mellan Shih-tzu och carinterrier. Vi fick 2 timmar på oss verkligen besluta oss. Men efter mkt tänkade så tackade vi nej. Då jag kände att det nog blir liite mkt nu när det är höst å vädret är så tråkigt, eftersom man måste gå ut varje gång den kissar inne. Och då behöva klä av å på Alva hela tiden känns inte så kul nu på vintern. Så vi avvaktar ett tag. 

 

Har fortfarande inte kunnat träffa våra vänner som fick barn för lite mer än 2 veckor sen. Alva å L har varit så förkylda så vi har inte velat åka dit å smitta ner lilla E. Men hoppas verkligen att vi kan åka dit på onsdag. 

 

Just nu sitter jag på sjukhuset med min lillebror å håller han sällskap då han ska operar bort sina mandlar idag. Varit här sen halv 8. Ska snart åka hem, då jag ska till BVC med Alva, för hon har något på kinden som blivit infekterat å varigt som dem ska försöka få bort där. Då jag inte lyckats hemma. Sen ska jag jobba i natt också så det blir en hetisk dag idag =)

 

 

Detta får vänta ett år till tyvärr =( 

Nu var de ju ett tag sen sist jag skrev iallafall. =)
Men livet rullar på här. Veckorna går väldigt fort bara.

Lilla A har lärt sig gå riktigt nu. Så nu är det verkligen ingen lugn å ro här hemma längre ;) Nu är hon verkligen högt å lågt. Hon älskar å klättra upp å ner för soffan hela tiden.

Vi har varit och tagit kort på A på en studio. Blev riktigt fina bilder. Vi skulle välja ut 4 st men slutade med att vi kom hem med alla 76 bilder som fotografen hade valt som var dem bästa.

A har även i fredags fått en ny kompis. Det var en av mina bästa vänner som fick en liten flicka. Dem ska även flytta ungefär bara 2 km bort från där vi bor. Så det ska bli riktigt kul.

På tisdag ska vi göra flygplanstestet på lilla A å se så vi kan följa med till Thailand i feb/mars. Hoppas verkligen att hon klara det, för jag känner att jag verkligen behöver ordentligt med sol å värme nu. Känner mig bara allmänt trött å hängig. Vet inte riktigt vad det är som gör mig sådan just nu. Tror att jag verkligen börjar förstå allt som vi varit med om och börjat inse att lilla A är som ett "vanligt barn" nu. Kan vara jätteglad å helt plötsligt så känner jag mig bara ledsen å nere. Försöker att träna regelbundet för att se om det kan hjälpa.
Nää nu var det slut gnällt ;)

Här kommer två bilder från dem vi tog hos fotografen ;)

 

 

 

Då har Alva varit sjuk i slutet av veckan som var. Hon fick hög feber, upp till 39.9 grader. Den höll i sig i tre dagar så vi misstänker att det var 3 dagars febern som småbarn brukar få. För när febern väl slutade så fick hon utslag på hela buken å ryggen. Men hon lekte på som vanligt när hon hade feber. Lik sin mamma ;)

Men dem senaste två dagarna har hon varit med gnällig än vanligt så det är nog lite sviter efter sjukdomen. Men annars är det full rulle. Väntar på att hon ska börja gå. Hon är en liten fegis då man så fort släpper handen så sätter hon sig ner. Vill inte riktigt stå helt själv. Men så fort hon kommer på att det inte är farligt att stå själv så lär hon gå. För man håller knappt i handen längre, utan bara mest som stöd.

Idag kom mamma å pappa förbi för pappa skulle hjälpa L att måla huset. Som snart är kvar. Det tar längre tid än vad man tror. Men nu är hela huset grått iallafall. Så nu är det bara det vita runt fönsterna å gavlarna kvar. Men det är inte så bara för det tar tid. Tur att jag har en sån duktig man =) Ska lägga upp lite bilder när det är klart.

På onsdag är det redan två år sen vi förlorade vår älskade son =(. Allt har på något sätt känns lite extra jobbigt den senaste tiden. Vet inte om det kan beror på att dagen närmar sig. September kommer nog alltid att vara en månad då allt känns tufft. Men som många säger så har dem blödande såren läkt med det finns fortfarande en massa ärr/sår kvar å kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Nää nu ska jag gå in till mina två hjärtan som ligger å sover och göra dem sällskap.

 

 

 

Vet inte hur många gånger jag sagt att jag ska bli bättre på att skriva här. Men det verkar ju inte gå så bra som jag hoppas på :( Tyvärr...

 

Nu har jag ju även sprungit middnattsloppet som var de närmsta loppet. Det gick väl okej, men det regnade som bara den. först fick vi ösregn innan starten, men sen var det upphåll under tiden som vi sprang, fram till typ 9 km då kom ösregnet igen. Så man var verkligen blöt å kall efteråt. Det där med att slå brosan gick inte så bra. Vi höll ihop i 2 km sen ökade han farten. Jag vågade inte riktigt hänga på med tanke på att det skulle vara en väldigt jobbig backe vid typ 7 km. Men nu i efterhand så hade jag allt kunnat följa med i hans tempo ett tag till. Han slog mig med hela 2 min. Efter loppet sa vi båda att nästa gång ska vi ta grupper längre fram så man slipper alla människor som går och inte fattar att man ska hålla till höger om man går eller springer långsamt. Blir så trött på de. Så nästa år ska jag allt hänga på han så han inte slår mig lika stort iallafall.

 

Alva har ju haft kvar en jätteliten ductus ( det kärlet som skall stängas efter födsel). Så i fredags var vi på ultraljud på hjärtat. Nu hade det äntligen stängts. Så nu var hon friskförklarad på hjärtat oxå. I måndags var vi på ögonundersökning. Det mesta var bra, det enda som var, var att hon hade lite väl stor skillnad på ögonen. kom inte ihåg vad det heter. Men hon ser bättre med höger öga än med vänster. Så vi skulle tillbaka dit i jan-feb igen å se om vänster öga mognat klart. Är det fortfarande för stor skillnad så får hon nog träna vänster öga via att man sätter en lapp på det högra.

 

Nu har jag också börjat gå på den vanliga föräldrapenningen då vi ska börja ta bort övervakningen på Alva. Man får ju mkt mer pengar via tillfällig. Sen ska jag hoppa in å jobba en natt också nu i sept. Vilket känns väldigt konstigt. Men det kommer nog att gå bra. samt att det drygar ut föräldrapenningen ännu mer ;)

Får se när jag tänker gå tillbaka till jobbet. Om jag får bestämma så blir det efter nästa sommar. Då är  Alva 2 år, vilket jag tycker är en bra ålder för att börja på dagis.

 

Idag vaknade vi med en febrig lite tjej här hemma. Hon har varit vaken en hel del i natt. Men det är nog inte så konstigt om hom fick feber under natten. Så nu har jag äntligen fått henne att somna igen.

Snart kommer min lillasyster hit, hon ska passa Alva senare då jag ska åka å göra min ögonfransar.

Ska vila lite nu medans jag kan ;)

Här händer det inte så mkt. Vi håller på att grunda huset för att kunna måla det om några dagar hoppas vi. Hoppas inte på en massa regn bara. Sen har ju OS börjat oxå. Vilket är roligt å L är hur inne som helst i det =)

 

Med lilla A går det bra. Hon växer och det är full rulle här hemma. Nu är hon ju 11 månader gammal korrigerat. Har dock inte börjat gå något än, men har börjat släppa bordet korta stunder iallafall, så det går framåt. Vi ska till neomottagningen nu den 7 aug. Ska bli kul å se vad läkaren säger om henne.

 

Själv tränar man lite lätt inför midnattsloppet som är om mindre än en månad. Nu verkar det bara bli jag å min lillebror som ska springa då pappa "hittade" en skada ;). Fick tydligen inte springa för någon ostepat eller va han nu är förnågot som han hade gått till. Skulle nog med behöva gå till någon sådan då jag oxå har väldigt ont i rumpan å ryggen. Men tar det nog efter loppet ;) Så igår sprang jag iallafall en mil under 1 timme. vilket känns bra. Då kan jag nog komma under 55 min på loppet å förhoppningsvis slå min bror ;)

 

Nu vakande lilltjejen så nu ska jag ta å ge henne lite mat ;)

Har haft lite svårt att komma in på bloggen. Hade tänkt blogga från telefonen. Men har inte kommit in tyvärr. Där av så långt mellan blogginläggen. Men nu ska de tydligen funka igen.

Idag åkte jag och A ut för att möta S å andra vänner ute på getskär för att sola å njuta. Men när vi kom dit så blåste de hur mkt som helst samt att solen gick i moln. Så vi vände om och hamnade på våran altan med våra matsäckar å kaffe. Men det blev väldigt mysigt ändå. Satt ute i solen i flera timmar å A som nästan hela tiden. Var skönt med sol en hel dag å imorn ska de ju bli ännu bättre väder =)

I söndags lämnade vi för första gången bort A till hennes farmor för att sova över där. Kändes jättekonstigt att hon inte var hemma under kvällen och natten samt på morgonen när vi vaknade. Men det var skönt att få hämta hem henne dagen efter =) Allt hade gått bra å hon hade sovit bra hela natten. Vi ska nämligen på Bruce på fredag så vi ville se att det funkade att lämna bort henne.

Vi har hämtat hem färgen till huset nu så hoppas på att få målat nu i veckan, när det ska vara fint väder.

Har fortfarande inte kollat på A:s journal så där av ingen uppdatering av hennes resa under första året. Men det ska komma jag lovar. Ska rama in hennes fotavtryck, första bodyn och en dikt som jag ska sätta upp på väggen.

 

Hittade en bild på A från Mars i år. Lite skillnad på henne då å nu =) Mammas hjärta <3

Idag för exakt ett år sen låg vi inne på specialförlossningen hade precis fått ett dropp som skulle stanna av värkarna. Det hade nog precis stängts av vid denna tiden. Då hade jag inte så mkt värkar/sammandragningar. Men det höll bara någon timme innan sammandragningarna började igen. Sen på kvällen började jag få ont i magen igen. Men inte så farligt så man trodde att något var fel. Samt att sammandragningarna kom ca var 20 min. Vilket inte barnmorskan tyckte va konstigt heller.
Så jag fick 2 st panodil och somnade sen gott.

Har det mycket bättre å lugnare nu. Sitter nu i soffan å precis ätit jordgubbar =)
Men minnena spelas upp i huvudet och alla tankar som vanligt vad man hade kunnat gjort annorlunda. Men tror dock inte att hon hade stannat så många dagar till även om jag hade åkt in på torsdagen den 2 juni när jag tyckte att det tryckte på lite neråt i några sammandragningar den kvällen. Men tänkte då att det var nog igen fara, eller att jag kanske skulle bett att få göra ett CTG på kvällen/natten till lördagen när jag hade ont i magen (nästan som mensvärk fast ändå inte). Vilket jag hade sagt till mig själv att jag skulle söka eller göra något när jag kände mensvärksliknade smärta, eftersom jag hade typ mensvärk 2 dagar innan Malte kom. Men när man väl är i samma sits så blir man så osäker och eftersom jag var på sjukhuset å precis nästan hade gjort ett CTG så sa jag bara att jag hade ont i magen å inte att det kändes som lätt mensvärk. Men men, som sagt tror att hon bara hade stannat några dagar till då jag hade så höga njurvärden å va svullen. Så dem hade nog fått ta ut henne ganska snabbt ändå eftersom dem misstänkte havandeskapsförgiftning.

Men nu njuter vi av livet tillsammans med vårt mirakel.

Förra veckan var helt underbar när det var så varmt och skönt ute. Dock lite jobbigt för A i värmen, men hon gnällde inget för det. Förra söndagen så fyllde ju L år. Så på hand födelsedag höll han och två kompisar till på med att bygga altanen. Sen blev det grillat på kvällen. Då det är våran kompis som gör altanen har det tagit ett tag. Men nu är den nästan klar. Var så att det tyvärr saknades lite trall. Så vi måste hämta mer. Men sen är den helt klar. Den blir 75 kvatratmeter stor. Så nu har A någon stans att sitta när man är ute =). Sen är det skugga intill väggen hela förmidagen.

I tisdags förra veckan fick vi åka in akut med A på kvällen. Då hon började gråta och fick intervallsmärtor. När vi väl kom in till akuten så hade hon haft en lång smärtattack i bilen. Hon grät och vred sig av smärta i 6 min. Sen blev hon helt slut men hade ont och hade även fått feber när vi kom in. Men de enda dem kunde hitta var att hon var lite röd i örat. Men vi fick stanna under natten för observation. Då sköterskan gav A en alvedon pga av febern. Men det lugnade ner sig som tur va och vi fick åka hem på onsdag.

Själv har jag legat på lat sidan va de gäller löpningen. Har endast sprungit en gång sen varvet. Fy på mig. Men nu ska jag ta tag i det då jag, pappa och min lillebror ska springa midnattsloppet 25 Aug.

Idag ska vi på lungtest med A. Vi ska se hur stor lungkapacitet hon har. Sen är hela veckan fullbokad. Imorn kommer två arbetskamrater hit och fikar. Dem fick barn samtidigt som oss. En i juni när A kom och den andra i slutet på Aug då A skulle ha kommit. Sen på torsdag och fredag så är det studenter för mina kusiner, samt att på fredag förmiddag ska vi ha hem en kompis på fika =). Sen på lördag ska vi till lager 157 å på söndag ska vi ha kalas för A som fyller 1 nästa tisdag. Redan ett år sen hon kom...

Igår var ju GBG-varvet som dem flesta vet. Vi fick ju finare väder än eliten som sprang. Det var bra väder, tyckte dock att det blåste lite väl mycket ibland. Jag hade sagt till mig själv att jag skulle springa under 2 timmar och 30 minuter eftersom det var första året jag sprang. Hade tänkt att lägga upp loppet med att starta lugnt för att orka runt hela. Tyckte jag startade i ett lugnt tempo. Tog det extra lugnt då alla sagt att älvsborgsbron ska ta så mkt kaft. Tyckte inte att den kändes så mycket i benen utan det som var jobbigt var att det blåste så mycket att det var svårt att andas när man tog lite djupare andetag. Vid ca 8 km såg jag min morbro med fler stå å heja men dem hann inte se mig när jag var i mitten och sprang. Sen såg jag också några vänner som satt på en balkong och slappade medan en själv sprang ;).

Men när jag kom till 10 km så var det en klocka som visade 16.48 någonting. Förstod inte först att den visade vad klockan var. Men efter en stund så slog det mig och då kom det på att jag måste ha sprungit milen på ca 1 timme. Vilket jag hade gjort med sprang milen på 59,33 alltså under timmen. Vilket jag inte gjort innan tidigare. Så det där med att ta det lugnt sprack tydligen lite =).
Men det började kännas senare att man hade sprungit lite fort första milen. Från 15km var benen väldigt tunga. Å sista kilometern kändes längt av alla, kändes som den aldrig tog slut. Det var en massa små backar man skulle uppför, dem var jobbagre än både älvsborgsbron och götaälvbron som kändes mer än älvsborgsbron.
Men tillslut kom jag i mål på 2 timmar och 13 minuter. Vilket jag är väldigt nöjd med då jag inte kunnat träna så som jag hade önskat. Har endast sprunigt kontinuerligt sedan Februari.

Så nästa år ska jag under 2 timmar för då ska jag träna kontinuerligt ända från nu och ett år framåt. Men denna vecka tar jag det lite lugnt iallafall. Ska nog ut å springa på tisdag en kort tur.

Jag hade ju ett vad med Pappa som jag klarade av. Nu har jag fått med mig han att springa midnattsloppet i slutet på Augusti =) Och kanske även GBG-varvet nästa år :)


Idag har vi varit på 1 års kalas. Det var hos ett par som vi låg på Neo med tillsammans. Så deras lilla tjej blev ett år igår. Kan inte fatt att det snart är ett år sen vår lilla tjej kom till hos lite väl hastigt. Har börjat tänka tillbaka på tiden precis innan hon kom och hela neo tiden i huvudet. Får lite jobbiga tankar ibland, tänker på saker man kunde ha gjort annorlunda å så. Men jag vet att det inte är något jag kan ändra på nu. Men samma tankar hade jag efter att vi förlorat Malte också. Tror det är en lite bearbetningsfas.

Den senaste veckan har vi haft besök av 4 älgar utan för huset. Fick en liten chock när jag skulle hämta en grej i bilen en kväll och på tomten brevid stod två älgar å tittade på mig. Sen dess har dessa två älgar och 2 till kommit varje morgon och kväll. Dem är mest på åkern mitt emot vårat hus och äter gräs.

Prematur – inte färdig
21 januari 2008 av Tina

”Om jag ler vänder du bort blicken. Jag vet att du inte orkar läsa mitt ansikte när det rör sig så, och jag anstränger mig för att hålla musklerna helt stilla. På det viset kan vi se på varandra en liten stund till. Du börjar bli trött så jag tittar åt ett annat håll, och låter dig snegla upp mot mitt ansikte i din egen takt. Men som jag längtar efter att få möta din blick!
Din tunna hud håller man på. Inga strykningar, aldrig klappa, bara stilla händer. Allt annat gör ont, jag ser på dig hur störd du blir bara någon smeker dig över kinden. Men om jag fick skulle jag stryka dig över den hela den knotiga lilla ryggen och vagga dig och dansa med dig. Om jag inte visste bättre skulle jag sjunga lugnande ord av kärlek – ord som jag vet med mig att du inte skulle orka ta in. Minsta ljud gör att du hoppar till, armarna far ut, du kippar nästan efter andan.
Du skulle inte behöva vara här än, men nu är det så. Min kropp kunde inte hålla dig kvar. Bara att vi tog oss så här långt tillsammans är stort. Mitt i smärtan slår det mig att jag bevittnar ett mirakel: Jag får se livet ta form när andra mammor bara kan föreställa sig det. Jag får se dina fötter och händer som fåras och skrynklas till, dina fingeravtryck som bildas från en slät yta.
De fingersmala låren har fortfarande hängande hudveck, men inom några månader kommer de att fyllas ut och bli knubbiga. Öronen ska formas klart och få vindlingar, dina svarta ekorrögon – utan synbar pupill – kommer efterhand att gråna och så småningom att bli mörkt blå, och varje dag får jag se dem!
Jag kan inte vyssa dig, sjunga för dig, se dig i ögonen eller ens le mot dig. Det kostar på att älska dig så behärskat. Men medan du växer till dig en smula kan jag hålla om dig. Så dag efter dag sitter jag här, och låter mina händer berätta att jag älskar dig.”

 

Hittade denna på en grupp för föräldrar som fått extremt prematurbarn. Den beskriver så himla bra hur det känns att vara förälder till ett prematur barn. Hade inte kunna beskriva det bättre själv. Att man så gärna vill ta upp å kram sitt barn, men får inte då dem inte gillar att man tar på dem. Man kan bara sitta vid sidan av kuvösen å försiktigt lägg en stabil hand på deras lilla kropp.