Igår var ju GBG-varvet som dem flesta vet. Vi fick ju finare väder än eliten som sprang. Det var bra väder, tyckte dock att det blåste lite väl mycket ibland. Jag hade sagt till mig själv att jag skulle springa under 2 timmar och 30 minuter eftersom det var första året jag sprang. Hade tänkt att lägga upp loppet med att starta lugnt för att orka runt hela. Tyckte jag startade i ett lugnt tempo. Tog det extra lugnt då alla sagt att älvsborgsbron ska ta så mkt kaft. Tyckte inte att den kändes så mycket i benen utan det som var jobbigt var att det blåste så mycket att det var svårt att andas när man tog lite djupare andetag. Vid ca 8 km såg jag min morbro med fler stå å heja men dem hann inte se mig när jag var i mitten och sprang. Sen såg jag också några vänner som satt på en balkong och slappade medan en själv sprang ;).

Men när jag kom till 10 km så var det en klocka som visade 16.48 någonting. Förstod inte först att den visade vad klockan var. Men efter en stund så slog det mig och då kom det på att jag måste ha sprungit milen på ca 1 timme. Vilket jag hade gjort med sprang milen på 59,33 alltså under timmen. Vilket jag inte gjort innan tidigare. Så det där med att ta det lugnt sprack tydligen lite =).
Men det började kännas senare att man hade sprungit lite fort första milen. Från 15km var benen väldigt tunga. Å sista kilometern kändes längt av alla, kändes som den aldrig tog slut. Det var en massa små backar man skulle uppför, dem var jobbagre än både älvsborgsbron och götaälvbron som kändes mer än älvsborgsbron.
Men tillslut kom jag i mål på 2 timmar och 13 minuter. Vilket jag är väldigt nöjd med då jag inte kunnat träna så som jag hade önskat. Har endast sprunigt kontinuerligt sedan Februari.

Så nästa år ska jag under 2 timmar för då ska jag träna kontinuerligt ända från nu och ett år framåt. Men denna vecka tar jag det lite lugnt iallafall. Ska nog ut å springa på tisdag en kort tur.

Jag hade ju ett vad med Pappa som jag klarade av. Nu har jag fått med mig han att springa midnattsloppet i slutet på Augusti =) Och kanske även GBG-varvet nästa år :)


Idag har vi varit på 1 års kalas. Det var hos ett par som vi låg på Neo med tillsammans. Så deras lilla tjej blev ett år igår. Kan inte fatt att det snart är ett år sen vår lilla tjej kom till hos lite väl hastigt. Har börjat tänka tillbaka på tiden precis innan hon kom och hela neo tiden i huvudet. Får lite jobbiga tankar ibland, tänker på saker man kunde ha gjort annorlunda å så. Men jag vet att det inte är något jag kan ändra på nu. Men samma tankar hade jag efter att vi förlorat Malte också. Tror det är en lite bearbetningsfas.

Den senaste veckan har vi haft besök av 4 älgar utan för huset. Fick en liten chock när jag skulle hämta en grej i bilen en kväll och på tomten brevid stod två älgar å tittade på mig. Sen dess har dessa två älgar och 2 till kommit varje morgon och kväll. Dem är mest på åkern mitt emot vårat hus och äter gräs.

Prematur – inte färdig
21 januari 2008 av Tina

”Om jag ler vänder du bort blicken. Jag vet att du inte orkar läsa mitt ansikte när det rör sig så, och jag anstränger mig för att hålla musklerna helt stilla. På det viset kan vi se på varandra en liten stund till. Du börjar bli trött så jag tittar åt ett annat håll, och låter dig snegla upp mot mitt ansikte i din egen takt. Men som jag längtar efter att få möta din blick!
Din tunna hud håller man på. Inga strykningar, aldrig klappa, bara stilla händer. Allt annat gör ont, jag ser på dig hur störd du blir bara någon smeker dig över kinden. Men om jag fick skulle jag stryka dig över den hela den knotiga lilla ryggen och vagga dig och dansa med dig. Om jag inte visste bättre skulle jag sjunga lugnande ord av kärlek – ord som jag vet med mig att du inte skulle orka ta in. Minsta ljud gör att du hoppar till, armarna far ut, du kippar nästan efter andan.
Du skulle inte behöva vara här än, men nu är det så. Min kropp kunde inte hålla dig kvar. Bara att vi tog oss så här långt tillsammans är stort. Mitt i smärtan slår det mig att jag bevittnar ett mirakel: Jag får se livet ta form när andra mammor bara kan föreställa sig det. Jag får se dina fötter och händer som fåras och skrynklas till, dina fingeravtryck som bildas från en slät yta.
De fingersmala låren har fortfarande hängande hudveck, men inom några månader kommer de att fyllas ut och bli knubbiga. Öronen ska formas klart och få vindlingar, dina svarta ekorrögon – utan synbar pupill – kommer efterhand att gråna och så småningom att bli mörkt blå, och varje dag får jag se dem!
Jag kan inte vyssa dig, sjunga för dig, se dig i ögonen eller ens le mot dig. Det kostar på att älska dig så behärskat. Men medan du växer till dig en smula kan jag hålla om dig. Så dag efter dag sitter jag här, och låter mina händer berätta att jag älskar dig.”

 

Hittade denna på en grupp för föräldrar som fått extremt prematurbarn. Den beskriver så himla bra hur det känns att vara förälder till ett prematur barn. Hade inte kunna beskriva det bättre själv. Att man så gärna vill ta upp å kram sitt barn, men får inte då dem inte gillar att man tar på dem. Man kan bara sitta vid sidan av kuvösen å försiktigt lägg en stabil hand på deras lilla kropp.

Idag har vi varit på lungmottagningen med A. Hade inte vår vanliga doktor där. Men lungorna lät bra. Hon ändrade lite på medicinerna för A. Nu har A sovit nästan 2 hela nätter utan syrgas, Men vågar fortfarande inte hoppas att det är borta helt än. Sen har hon äntligen börjat ta napp =) Trodde aldrig de skulle funka. Hon har bara spottat ut den hela tiden. Hur man än försäkte så ville hon inte ha den. Men nu ligger hon till och med den i munnen när hon sover.
Skrev tidiagre att jag skulle ringa och få A:s journal utskriven, men har nte gjort de än. Hoppas jag kommer ihåg det imorn. Så jag kan skriva om hela A:s resa under sitt första år. Som började på sjukhus precis som mitt liv. Men i år ska det bli mycket mindre sjukhus för vår lilla familj har jag bestämt.


Börjar få lite panik över att GBG-varvet närmar sig. Får ju springa på löpbandet på gymmet nu när det är så kallt och snö ute, så jag inte ramlar och bryter benen ;) Men så fort isen och snön är borta så blir det att springa ute igen. Vilket jag saknar. Är så skönt att få frisk luft när man tränar.


Idag är det också ett årsen det var beräknat att Malte skulle ha kommit. Hann inte åka förbi kyrkogården idag. Får göra det i helgen.

Jag hoppas verkligen att vi går vidare i tävlingen på omslagsbilden i vi föräldrar tidningen.
Denna bilden är det som vi tävlar med :



Min ögonsten =)

Nu har vi varit på hjärtundersökning för A. Allt såg bra ut så hjärtat är inte påverkat pga av att hon har syrgas. Vilket var väldigt skönt att veta. Så det är bara hennes lungor som spökar lite till och från när hennes syrgas behov ökar. Sen hade hon en lite ductusöppning kvar. Det är den gången som alla barn har när dem ligger i magen. Men som brukar stängas en tid efter att dem kommit ut. Men A har en liten liten öppning, inte större än ett knappnålshuvud. Men den skulle inte ha någon betydelse i detta sammanhanget. Vilket är skönt. Men ska tillbaka när hon är ett år.

Efter det gick jag och A ut på en promenad. Utforska stället här :) Men A somnade ganska snabbt i vagnen. Sen blev det lite lunch, pannkakor för min del och Gröt för A.

Men jag hade tänkt baka lite inför dopet om 1 ½ vecka. Men de tyckte inte A som inte alls ville sova längre stunder idag. Så jag får göra det imorn. Idag har det bara varit bra om man blir buren. Så är det vissa dagar.
Men nu ligger hon på glovet på mage och sover gott. Så nu ska jag passa på att laga lite middag iallafall ;)



Gröt är gott =)

Var idag iväg och shoppade med mamma och lillasyster i Kungälv. Det var mysigt. Hittade kläder att ha på dopet också =) Så nu kommer jag att bli riktigt fin ;) Skulle lägga upp en bild på tunikan jag köpte. Men hittade den inte på nätet så ni får hålla er till dopet å kort då blir tagna. Om jag inte tar ett kort innan vill säga ;)
Kom även hem med en jacka. Börja känna mig som tanten på ullareds programmet. Ni som sett de så är det tre systrar som åker ner å handlar. En av systrarna har bara röda jackor. Å nu kom jag hem med en till röd jacka. Men det var min mamma å syster som tyckte jag skulle ha den röda i stället för den svarta. Sen kom jag även hem med två pjamasar till A samt 3 st bodys. Fast det var i större storlekar så hon kan ha dem senare. Hon växer ju så det knackar. Tack så mycket mamma för allt =) å syster för trevligt sällskap idag.

Fick idag en kallelse för A till hjärtmottagningen för att kolla hennes hjärta imorn. Tur att man inte hade något annant inplanerat när man får kallelsen dagen innan.  Vilket man gör regelbundet när man har syrgas för att se så inte hjärtat jobbar för mycket då lungorna inte orkar syresätta blodet helt själv.

Sitter nu å kollar på idrottsgalan. Fick lillan att somna vid kl 20. Men nu verkar de som att hon är vaken. Får väl se om jag får henne att somna om. Kan ju alltid önska. Får ta henne innan hon blir allt för ledsen.

Nu sitter man ensam i soffan. Dem två andra sover gott. Skönt med lite egen tid också. Kunnat kolla runt på nätet i lugn å ro. Idag har vi haft besök av vänner. Vilket var trevligt.

Imorn ska jag nog i väg en stund och kolla på lite kläder. A ska döpas om 2 veckor så jag behöver ha något nytt och snyggt på mig då. Ska även börja baka tårtorna till dopet då vi inte kan köpa tårtor pga av våra allergier. Ska förbi tårtdecor affären imorn i kungälv i så fall å kolla på lite grejer att dekorera tårtorna med. Ska ju vara fint på dopet. =)

Satt idag när jag läste en blogg om en lite flicka som är född i v 23+1 där mamman skriver om hennes tid på neo. Blev med sug på att skriva ner A:s tid på Neo, men var ju bara duktig de första dagarna att skriva dagbok, sen blev det för mycket för mig när det hela tiden gick upp å ner. Så imorn ska jag ringa och be om hennes journal så jag kan skriva ner. Mina egna tankar och känslor kommer nog tillbaka snabbt när jag väl läser vad sjuksköterskorna och läkarna skrivit. Dem kommer nog aldrig försvinna. Dagarna då man vaknade och kände att gråten satt i halsen så fort man slog upp ögonen utan att det var något speciellt som hade hänt eller när minsta lilla förändring med A som gjorde att man bara brast. Så det får bli mitt projekt nu att skriva ner hennes resa till idag,

Syrgasen är nu tillbaka som den var innan vi åkte in på sjukhuset på nyårsdagen. Vilket är skönt så nu hoppas vi att de går helt åt rätt håll. Så vi blir av med den snart.

Sen får gärna så många som möjligt skriva på denna namninsamlingen för att även prematurbarn ska få ha rätt till att bli försäkrade. A kommer nog aldrig få ha någon riktig försäkring, kanske olycksfall om vi har tur. Men när hennes lungor mognat klart så kommer hon vara som vilket friskt barn som helst. Hur svårt kan det vara för försäkringsbolagen att förstå det...hmmm.. och dem som säger att dem kollar individuellt. Nää det gör dem verkligen inte utan dem drar alla över en gräns. Kollade på plus om det i höstas. Har sagt det när försäkringsbolagen ringt, men då låter ju alla som att dem är de bästa och att man gör en individuell bedömning. ska ansöka men vet att jag kommer få avslag ändå.

Här är sidan som så många som möjligt gärna får skriva på:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6219

nu ska jag med hoppa i säng.