Tiden på neo = berg & dalbana
I morgon är min lilla prinsessa 8 hela veckor gammal. Har nu bott uppe på NÄL i tre veckor.
Har inte haft tid att uppdatera bloggen tidigare.
Nu har de äntligen börjat bli bättre och lättare för oss alla tre. Det har varit en riktig berg och dalbana under dessa 8 veckor. Läkarna sa att det kommer att gå upp och ner hela vårdtiden. Men varje gång de har blivit ett bakslag så tar man de lika hårt varje gång och bryter i hop helt och hållet och allt känns bara skit.
Som sagt så repade hon sig från sin infektion som hon fick i början av tiden när vi kom till NÄL. Efter att hon hämtat sig från de så fick Alva några konstiga utslag på magen och blev åter igen insatt på antibiotika. Vilket gav att hon fick svamp i ljumskarna och i tarmen. Så de blev även antibiotika för svampen. Vilket hennes mage inte mådde så bra. Utslagen blev bättre och bättre för varje dag. Men när denna antibiotika kuren tog slut och vi slappnade av helgen som var.
Så på måndagen började hon svaja väldigt i saturationen, hon skulle ligga mellan 88-92% i saturation (syrehalten i blodet, vi ligger mellan 95-100%). Hon kunde ligga uppe på 96 och på bara någon minut vara nere på 50%. Direkt kom tanken att de var en ny infektion och allt kändes bara jobbigt. Att de aldrig kunde ta slut. Tårarna bara rann hela dagen. Hjälpte inte vad personalen sa utan allt vara bara jobbigt och man tänkte de värsta. Så det blev provtagning (infektionsprov) och beställning av röntgen lunga och ultraljud hjärta. Då de var något av dessa saker som kunde göra att hon svajade så i saturationen.
Så då kom hon tillbaka helt i CPAPEN. Det var inget fel på hjärtat som tur var utan det såg helt normalt ut. De kan tydligen vara så att ett kärl som man har i livmodern som ska stänga sig och försvinna när man föds i bland inte gör detta då man är förtidigt född. Det hade de gjort på Alva så de var inte de som gjorde att hon svajade så.
Däremot så visade lungröntgen att de var mindre luftmängd/utbyte i högre lugna. Det var som ett litet moln uppe i högre lunga. Detta kunde vara inflammation eller vätska. Så hon blev insatt på både vätskedrivande medicin och astmamedicin (pulmicort & Ventoline inhalationer). Så nu får vi börja om att försöka komma ur CPAP:EN. Hon blev stabilare för varje dag som gick och syrgasen kunde sänkas. Sen gjorde vi ett schema för att komma ur CPAP:EN. Vilket gick bra. Så förra onsdagen klarade hon av att andas helt själv. Men så klart skulle hon göra sin mamma orolig igen då hon började andas snabbt. Dem ska ligga mellan 40-60 andetag/min hon låg på 85-95 per min. Läkare var och kollade på henne tre gånger under dagen, men ville som tur va att avvakta med att lägga tillbaka henne i CPAP:EN och de tyckte vi var skönt. Hon började andas lugnare för varje dag som gick.
Så nu ligger är de endast syrgas som hon behöver. Syrgasbehovet har ökat lite de sista dagarna, men de är för att hon ska saturera sig som vi ska nu mellan 95-100%. Samt att hon ligger lite lågt i Hb. Så vi hoppas att vi snart ska kunna slippa syrgasen.
Trotts att on haft de jobbigt och svårt med andningen så är hon väldigt duktig på att amma. Hon äter fulla mål själv. Det är inte många barn som klara de när dem är så små som Alva. Man brukar börja sondmata samtigit som barnen får ligga vid bröstet. Men våran lilla tjej viste hur man skulle göra dirket. Så vi fick låta henne amma först å sen se hur mycket som var kvar att ge i sonden. Men den senaste veckan har hon tagit hela mål nästan varje gång. Så igår fick hon amma fritt. Så nu hoppas jag att hon fortsätter att gå upp fint i vikt. Så nu har hon ingen sond kvar =) Så nu är det bara syrgasen kvar sen.
Nu har vi haft Alva inne på vårat familjerum i en vecka och de är väldigt skönt och väldigt mysigt.
Nu hör jag små knorrande ljud från sängen. Så de är väl dags för mat tycker hon nog.
//Mamma till världens finaste barn <3
Har inte haft tid att uppdatera bloggen tidigare.
Nu har de äntligen börjat bli bättre och lättare för oss alla tre. Det har varit en riktig berg och dalbana under dessa 8 veckor. Läkarna sa att det kommer att gå upp och ner hela vårdtiden. Men varje gång de har blivit ett bakslag så tar man de lika hårt varje gång och bryter i hop helt och hållet och allt känns bara skit.
Som sagt så repade hon sig från sin infektion som hon fick i början av tiden när vi kom till NÄL. Efter att hon hämtat sig från de så fick Alva några konstiga utslag på magen och blev åter igen insatt på antibiotika. Vilket gav att hon fick svamp i ljumskarna och i tarmen. Så de blev även antibiotika för svampen. Vilket hennes mage inte mådde så bra. Utslagen blev bättre och bättre för varje dag. Men när denna antibiotika kuren tog slut och vi slappnade av helgen som var.
Så på måndagen började hon svaja väldigt i saturationen, hon skulle ligga mellan 88-92% i saturation (syrehalten i blodet, vi ligger mellan 95-100%). Hon kunde ligga uppe på 96 och på bara någon minut vara nere på 50%. Direkt kom tanken att de var en ny infektion och allt kändes bara jobbigt. Att de aldrig kunde ta slut. Tårarna bara rann hela dagen. Hjälpte inte vad personalen sa utan allt vara bara jobbigt och man tänkte de värsta. Så det blev provtagning (infektionsprov) och beställning av röntgen lunga och ultraljud hjärta. Då de var något av dessa saker som kunde göra att hon svajade så i saturationen.
Så då kom hon tillbaka helt i CPAPEN. Det var inget fel på hjärtat som tur var utan det såg helt normalt ut. De kan tydligen vara så att ett kärl som man har i livmodern som ska stänga sig och försvinna när man föds i bland inte gör detta då man är förtidigt född. Det hade de gjort på Alva så de var inte de som gjorde att hon svajade så.
Däremot så visade lungröntgen att de var mindre luftmängd/utbyte i högre lugna. Det var som ett litet moln uppe i högre lunga. Detta kunde vara inflammation eller vätska. Så hon blev insatt på både vätskedrivande medicin och astmamedicin (pulmicort & Ventoline inhalationer). Så nu får vi börja om att försöka komma ur CPAP:EN. Hon blev stabilare för varje dag som gick och syrgasen kunde sänkas. Sen gjorde vi ett schema för att komma ur CPAP:EN. Vilket gick bra. Så förra onsdagen klarade hon av att andas helt själv. Men så klart skulle hon göra sin mamma orolig igen då hon började andas snabbt. Dem ska ligga mellan 40-60 andetag/min hon låg på 85-95 per min. Läkare var och kollade på henne tre gånger under dagen, men ville som tur va att avvakta med att lägga tillbaka henne i CPAP:EN och de tyckte vi var skönt. Hon började andas lugnare för varje dag som gick.
Så nu ligger är de endast syrgas som hon behöver. Syrgasbehovet har ökat lite de sista dagarna, men de är för att hon ska saturera sig som vi ska nu mellan 95-100%. Samt att hon ligger lite lågt i Hb. Så vi hoppas att vi snart ska kunna slippa syrgasen.
Trotts att on haft de jobbigt och svårt med andningen så är hon väldigt duktig på att amma. Hon äter fulla mål själv. Det är inte många barn som klara de när dem är så små som Alva. Man brukar börja sondmata samtigit som barnen får ligga vid bröstet. Men våran lilla tjej viste hur man skulle göra dirket. Så vi fick låta henne amma först å sen se hur mycket som var kvar att ge i sonden. Men den senaste veckan har hon tagit hela mål nästan varje gång. Så igår fick hon amma fritt. Så nu hoppas jag att hon fortsätter att gå upp fint i vikt. Så nu har hon ingen sond kvar =) Så nu är det bara syrgasen kvar sen.
Nu har vi haft Alva inne på vårat familjerum i en vecka och de är väldigt skönt och väldigt mysigt.
Nu hör jag små knorrande ljud från sängen. Så de är väl dags för mat tycker hon nog.
//Mamma till världens finaste barn <3
