Då var julen över för i år!

Ja, då var denna julen som man hade fasat för över. Blev inte så hemsk som jag trodde.
Julafton började med frukost hos mammas lillebror med mammas släkt. Vilket var väldigt trevligt.

Sen bar de av upp till L:s mormor och morfar och där var L:s mamma också. Blev lite mat och julklappsöppning där. Efter de åkte vi förbi kyrkogården och tände ett ljus för Malte. De var så tyst och vacker men väldigt kallt på kyrkogården.

Sen åkte vi hem en stund för att L skullle jobba tyvärr. Så när han åkte till jobbet så åkte jag hem till mamma och pappa. Åt med familjen och sen öppnade vi julklappar. Sen satt vi och kollade lite på tv och sen blev de en film. Sen åkte jag hem och somnade gott.

Igår åkte vi hem till mamma och pappa igen och åt lite lunch, och kollade på film med mamma och pappa igår med. Sen skulle L jobba igen tyärr. Så de blev en lugn kväll i soffan med mina katter.

Idag skulle vi ha åkt och ätit med L:s mamma men L blir sen från jobbet idag så vi tar de imorn.

Ska jobba imorn efter att ha varit ledig i 5 dagar. Skulle gärna varit ledig lite till =)

Nu ska jag strax ta och röja lite här hemma. Ser inte klokt ut.....

//Mamma till världen finaste ängel

Vackert kristallblock

Igår kom mina föräldrar hem från Thailand. De hade varit där i 17 dagar. De va bruna som vanligt. Börjar nästan bli som en vanlig bild nu när de är där 2 gånger/år.

De hade gjort en kristalkub med Maltes fötter i. Var så nyfiken på hur den skulle se ut. Men gud va vacker den var. De var exakt samma storlek som Malte hade på sina fötter. Detta gjorde de genom att bara ta bilden av fötterna och tog ett kort på dem som mamma och pappa hade med sig. Mycket billigare än vad de skulle ha kostat här i Sverige. Mamma fick stå där och förklara att de skulle vara exakt i den storleken inte en milimeter större eller mindre, och sa att när hon skulle förklara detta så bröjade tårarna rinna på henne, då hon skulle säga att han inte finns längre utan tyvärr är död och de är därför som de var så viktigt med att dem skulle vara exakta i storleken.

Fötterna är i  mitten och på ena sidan står de Malte och på den andra sidan står de 2010-09-12.

Ska se om jag kan ta en bra bild imorn när de är just och lägga in den här så ni får se hur otroligt fin den är. Mitt älskade barns vackra fötter.

Igår när jag kom hem tog jag och ställde upp den på hans hylla och sen satte jag orginalavtrycket bakom och dem var verkligen exakta i storleken. Som sagt den är så ortoligt fin.....


Fick en skiva från en vän som varit med om samma hemska händelse och på den skivan finns en så fin sång som jag tycker om så mkt. De är en skiva från en mamma som också mist sitt barn.
Så jag önskar att de är så här du har de där uppe mitt älskade barn. Att du har en massa moln att sitta på och titta ner på oss din mamma och pappa som pratar med dig varje dag.

Jag sitter på ett moln och tittar ner på dig
och när jag vinkar med min fot så ser du kanske mig
Jag ligger på ett moln och kanske ser du mig
men jag kan höra varje gång du ropar efter mig

Jag finns hos dig varje natt och dag
jag finns hos dig i varje andetag
finns hos dig, finns alltid inom dig
jag finns hos dig när du tänker på mig
finns jag där
jag finns alltid här

Jag sitter på ett moln och du ropar till mig
du frågar hur jag har det och då säger jag till dig
att ja, jag har det bra, och finns alltid här för dig
och vet ju säkert att vi kommer träffas, ses igen

Du finns här hos mig varje natt och dag
ja du finns hos mig i varje andetag
finns hos mig, finns alltid inom dig
ja du finns hos mig när jag tänker på dig
finns du där
du finns alltid här




Dagen då frågorna kanske kunde få ett svar.....

Då kom dagen vi skulle tillbaka ännu en gång till huset där vi fölorade Malte. Denna gången var de för att träffa läkaren och få reda på om de fanns någon förklaring på varför detta hände.
Äntligen kanske man kunde så svar på frågorna jag hade legat och grubblat på under i 6 veckor. Varför? Infektion? Kunde vi ha gjort något?

Då vi satte oss i blien kom ångesten att vi visste att vi var tvugna att gå in i entréplan och se alla gravida och nyförlösta. Men vi skulle vara där kl 10 så de fanns inga i fiket ialalfall vilket jag tyckte var väldigt skönt. Man känner sig jättehemsk när man tänker så. Men just nu så är mina tankar sådan.

Väl  i väntrumet så var de bara vi där till en början. men eftersom läkaren var lite sen hann flera gravida kvinnor komma in och sätta sig med sina magar. Trotts att jag vet att man går på specialförlossningen pga av en anledning antingen att mamman har någon sjukdom eller att de kan vara något med barnet så känns de ändå jobbigt att se alla magar.

Så kom vi äntligen in till läkaren. Nervös var man ska jag säga för man visste inte vad vi skulle vänta oss.
Jag fick börja att förklara hur jag hade mått och hur detta hade börjat. Sa  som de var att jag hade haft lite sammandragningar och att flytningarna hade ökat vissa dagar. Senast tisdagen då vi var på ultraljud och att jag sen vaknade av att jag blödde. Frågade även ang mina höfter och min rygg som jag hade haft ont i till och från under hela graviditeten. Men han trodde inte att de hade något med detta att göra. Utan mer att de var fogglossningar. Vilket jag också trodde men som barnmoskan sa att de får man inte så tidigt. Så nu vet jag de till nästa graviditet.

Sen började han med att berätta att de inte berodde på någon infektion iallafall. Samt att de inte var något kromosomfel på Malte. Att jag inte hade stött ut han pga av något med vårat blod iallafall.  Sen så hade de inte fått svaren på oduktionen av moderkakan och på Malte då de hade varit så mycket hos patologen. Men läkaren hade iallafall ringt och frågat om de var några synliga fel på moderkakan. Å de var de inte, precis som de stod i min förlossningsjournal. Så läkaren sa att han skulle höra av sig så fort han fick reda på svaren från patologen.

Läkaren sa att den enda orsaken till detta tragiska var att min livmodertapp/hals inte orkar hålla emot trycket när det växer och fostervattnet fylls på. Så jag har en cervixinsufficiens som de så fint heter på läkarspråk. Vilket inte förvånar mig de minsta att de är just jag av alla som ska ha detta. Jag som inte har/haft tillräcklig i mitt liv.
Så till nästa graviditet så ska de sätte ett cerklage som de heter att de syr/sätter ringar runt livmoderhalsen för att hjälpa den att orka hålla emot kommande barn. Så de skulle han skriva i journalen så att de står ifall man inte får samma läkare eller om de blir något tjafs om detta. För de är tydligen inte så vanligt att man sätter ett sådant efter bara ett sent missfall.

Efter de så gjorde läkaren en undersökning för att se att allt så bra ut och de gjorde de =)

Sen åkte vi hem och tog de lugnt. De tog nog max en vecka innan läkaren ringde och sa att han fått svaren från patologen. De fanns som han trodde inga fel på varken Malte eller moderkakan i mikroskop heller. Så då sa han att jag har cervixinsufficiens.

På ett sätt var de skönt atta veta att de inte var något fel på varken mig eller L och absolut inget fel på Malte. Men samtidigt som man tycker att de är konstigt att man ska behöva genomgå detta hemska för att de skall upptäcka att man har cervixinsufficens idagens sjukvård. Men men...får se de att de finns något att göra nästa graviditet iallafall och som sagt att Malte var helt frisk.


Mamma till världens finaste ängel <3

Då var man ett år äldre!!

Ja, i söndags blev man ett år äldre. Hade ju tänkt att jag skulle ha suttit här med en stor och go mage och känna hur något sparkade och härjade runt där inne. Men så är de inte =(. I stället fick man kolla på de små fötterna på hyllan och korten på datan av vår prins och bara önska att man snart ska få sitta med den magen man hade räknat med.

Men blev väckt i sängen med frukost ( havregrynsgröt, chokladboll och ett ljus) av hjärtat...så gulligt.. Sen fick jag en ett litet brev där de stod att jag hade tjötat hål i huvudet på hjärtat. Har önskat mig en Iphone. Så på baksidan av de lilla brevet var de en bild på en Iphone. Blev jätteglad....

Så jag började och kolla på abonnemang. Sen blev de till att åka iväg en stund och kolla om de hade en Iphone inne. Men ingen hade en 16 GB inne så i sista affären så frågade jag vad det var för skilland på 16GB och 32GB men de var ingen mer skillnad än att man betalade mer i kontant i affären. Så då sa L att ta den då. Så jag kom hem med en Iphone.. =)

Sen fick jag lite besök också, mina två vänner S & S kom förbi en stund på morgonen och sen på eftermiddagen kom mina älskade syskon och L:s mamma, så åt vi lite middag.

Mina egna föräldrar valde att fira min 25 års dag i Thailand dem =) Men jag och L hade redan haft ett kalas innan. Vi hade en 50 år fest i Aug för att fira våra födelsedagar.

Blev en lyckad dag....

Älskar dig min prins//Mamma

RSS 2.0