Testa blogga från telefonen.
Ska testa att blogg från mobilen. Hoppas det funkar ;)
Hela veckan har vi haft en målare här för att göra klart vardagsrummet å köket. Så hela helgen har vi fått bo i en röra med papp på golvet å massa färgbrukae. Men snart är det klart och jag tror att de kommer att bli jättebra :)
Sen har L varit förkyld hela veckan och fick sjukskriva sig i helgen. Så denna gången gick det inte att hålla den borta från A. Så nu har hon haft sin första förkylning på 8 månader. Än så länge så är hon bara snuvig och ögonen rinner. Sen har det även tittat upp en liten tand i underkäken :)
Syrgasen går lite upp och ner. Just nu har hon behövt lite på natten igen. Kan vara förkylningen som har spökat, men jag tror även hon samlade på sig lite vätska igen. Dem sänkte hennes vätskedrivande, å nu i helgen har jag givit den gamla dosen och då har hon knappt behövt någon syrgas trotts förkylningen.
Ska strax hoppa i sängen. Ska vara på BVC imorn kl 10 :)
Sen tyckte Lillen om A:s sittdel i vagnen som mamma och pappa kom med idag när dem var här å fikade :)
lite uppdatering bara =)
Idag har vi varit på lungmottagningen med A. Hade inte vår vanliga doktor där. Men lungorna lät bra. Hon ändrade lite på medicinerna för A. Nu har A sovit nästan 2 hela nätter utan syrgas, Men vågar fortfarande inte hoppas att det är borta helt än. Sen har hon äntligen börjat ta napp =) Trodde aldrig de skulle funka. Hon har bara spottat ut den hela tiden. Hur man än försäkte så ville hon inte ha den. Men nu ligger hon till och med den i munnen när hon sover.
Skrev tidiagre att jag skulle ringa och få A:s journal utskriven, men har nte gjort de än. Hoppas jag kommer ihåg det imorn. Så jag kan skriva om hela A:s resa under sitt första år. Som började på sjukhus precis som mitt liv. Men i år ska det bli mycket mindre sjukhus för vår lilla familj har jag bestämt.
Börjar få lite panik över att GBG-varvet närmar sig. Får ju springa på löpbandet på gymmet nu när det är så kallt och snö ute, så jag inte ramlar och bryter benen ;) Men så fort isen och snön är borta så blir det att springa ute igen. Vilket jag saknar. Är så skönt att få frisk luft när man tränar.
Idag är det också ett årsen det var beräknat att Malte skulle ha kommit. Hann inte åka förbi kyrkogården idag. Får göra det i helgen.
Jag hoppas verkligen att vi går vidare i tävlingen på omslagsbilden i vi föräldrar tidningen.
Denna bilden är det som vi tävlar med :
Min ögonsten =)
Skrev tidiagre att jag skulle ringa och få A:s journal utskriven, men har nte gjort de än. Hoppas jag kommer ihåg det imorn. Så jag kan skriva om hela A:s resa under sitt första år. Som började på sjukhus precis som mitt liv. Men i år ska det bli mycket mindre sjukhus för vår lilla familj har jag bestämt.
Börjar få lite panik över att GBG-varvet närmar sig. Får ju springa på löpbandet på gymmet nu när det är så kallt och snö ute, så jag inte ramlar och bryter benen ;) Men så fort isen och snön är borta så blir det att springa ute igen. Vilket jag saknar. Är så skönt att få frisk luft när man tränar.
Idag är det också ett årsen det var beräknat att Malte skulle ha kommit. Hann inte åka förbi kyrkogården idag. Får göra det i helgen.
Jag hoppas verkligen att vi går vidare i tävlingen på omslagsbilden i vi föräldrar tidningen.
Denna bilden är det som vi tävlar med :
Min ögonsten =)
Dop =)
Då var dopet avklarat och en väldigt trött liten tjej ligger och sover i sin säng nu.
Det har varit en lyckad dag. Tack så mycket alla som var med och gjorde denna dagen lyckad.
Sen deltar lilla a i en tävling så ni som är med i facebook får gärna gå in å rösta. Det är gratis =)
Det är för att vinna en omslagsbild på tidningen vi föräldrar.
Här kommer länken :
http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/Vi-Foraldrars-Omslagstavling/Photo-competition-candidate-template-6154
nää nu blir de sängen =) Ska upp tidigt imorn med för att ta prover och sen hinna förbi gymmet snabbt för att träna.
Sov gott =)
Det har varit en lyckad dag. Tack så mycket alla som var med och gjorde denna dagen lyckad.
Sen deltar lilla a i en tävling så ni som är med i facebook får gärna gå in å rösta. Det är gratis =)
Det är för att vinna en omslagsbild på tidningen vi föräldrar.
Här kommer länken :
http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/Vi-Foraldrars-Omslagstavling/Photo-competition-candidate-template-6154
nää nu blir de sängen =) Ska upp tidigt imorn med för att ta prover och sen hinna förbi gymmet snabbt för att träna.
Sov gott =)
Hjärtundersökning avklarad =)
Nu har vi varit på hjärtundersökning för A. Allt såg bra ut så hjärtat är inte påverkat pga av att hon har syrgas. Vilket var väldigt skönt att veta. Så det är bara hennes lungor som spökar lite till och från när hennes syrgas behov ökar. Sen hade hon en lite ductusöppning kvar. Det är den gången som alla barn har när dem ligger i magen. Men som brukar stängas en tid efter att dem kommit ut. Men A har en liten liten öppning, inte större än ett knappnålshuvud. Men den skulle inte ha någon betydelse i detta sammanhanget. Vilket är skönt. Men ska tillbaka när hon är ett år.
Efter det gick jag och A ut på en promenad. Utforska stället här :) Men A somnade ganska snabbt i vagnen. Sen blev det lite lunch, pannkakor för min del och Gröt för A.
Men jag hade tänkt baka lite inför dopet om 1 ½ vecka. Men de tyckte inte A som inte alls ville sova längre stunder idag. Så jag får göra det imorn. Idag har det bara varit bra om man blir buren. Så är det vissa dagar.
Men nu ligger hon på glovet på mage och sover gott. Så nu ska jag passa på att laga lite middag iallafall ;)
Gröt är gott =)
Efter det gick jag och A ut på en promenad. Utforska stället här :) Men A somnade ganska snabbt i vagnen. Sen blev det lite lunch, pannkakor för min del och Gröt för A.
Men jag hade tänkt baka lite inför dopet om 1 ½ vecka. Men de tyckte inte A som inte alls ville sova längre stunder idag. Så jag får göra det imorn. Idag har det bara varit bra om man blir buren. Så är det vissa dagar.
Men nu ligger hon på glovet på mage och sover gott. Så nu ska jag passa på att laga lite middag iallafall ;)
Gröt är gott =)
Shoppingdag med mamma och syster =)
Var idag iväg och shoppade med mamma och lillasyster i Kungälv. Det var mysigt. Hittade kläder att ha på dopet också =) Så nu kommer jag att bli riktigt fin ;) Skulle lägga upp en bild på tunikan jag köpte. Men hittade den inte på nätet så ni får hålla er till dopet å kort då blir tagna. Om jag inte tar ett kort innan vill säga ;)
Kom även hem med en jacka. Börja känna mig som tanten på ullareds programmet. Ni som sett de så är det tre systrar som åker ner å handlar. En av systrarna har bara röda jackor. Å nu kom jag hem med en till röd jacka. Men det var min mamma å syster som tyckte jag skulle ha den röda i stället för den svarta. Sen kom jag även hem med två pjamasar till A samt 3 st bodys. Fast det var i större storlekar så hon kan ha dem senare. Hon växer ju så det knackar. Tack så mycket mamma för allt =) å syster för trevligt sällskap idag.
Fick idag en kallelse för A till hjärtmottagningen för att kolla hennes hjärta imorn. Tur att man inte hade något annant inplanerat när man får kallelsen dagen innan. Vilket man gör regelbundet när man har syrgas för att se så inte hjärtat jobbar för mycket då lungorna inte orkar syresätta blodet helt själv.
Sitter nu å kollar på idrottsgalan. Fick lillan att somna vid kl 20. Men nu verkar de som att hon är vaken. Får väl se om jag får henne att somna om. Kan ju alltid önska. Får ta henne innan hon blir allt för ledsen.
Kom även hem med en jacka. Börja känna mig som tanten på ullareds programmet. Ni som sett de så är det tre systrar som åker ner å handlar. En av systrarna har bara röda jackor. Å nu kom jag hem med en till röd jacka. Men det var min mamma å syster som tyckte jag skulle ha den röda i stället för den svarta. Sen kom jag även hem med två pjamasar till A samt 3 st bodys. Fast det var i större storlekar så hon kan ha dem senare. Hon växer ju så det knackar. Tack så mycket mamma för allt =) å syster för trevligt sällskap idag.
Fick idag en kallelse för A till hjärtmottagningen för att kolla hennes hjärta imorn. Tur att man inte hade något annant inplanerat när man får kallelsen dagen innan. Vilket man gör regelbundet när man har syrgas för att se så inte hjärtat jobbar för mycket då lungorna inte orkar syresätta blodet helt själv.
Sitter nu å kollar på idrottsgalan. Fick lillan att somna vid kl 20. Men nu verkar de som att hon är vaken. Får väl se om jag får henne att somna om. Kan ju alltid önska. Får ta henne innan hon blir allt för ledsen.
Namninsamling till att prematurer ska få försäkring
Nu sitter man ensam i soffan. Dem två andra sover gott. Skönt med lite egen tid också. Kunnat kolla runt på nätet i lugn å ro. Idag har vi haft besök av vänner. Vilket var trevligt.
Imorn ska jag nog i väg en stund och kolla på lite kläder. A ska döpas om 2 veckor så jag behöver ha något nytt och snyggt på mig då. Ska även börja baka tårtorna till dopet då vi inte kan köpa tårtor pga av våra allergier. Ska förbi tårtdecor affären imorn i kungälv i så fall å kolla på lite grejer att dekorera tårtorna med. Ska ju vara fint på dopet. =)
Satt idag när jag läste en blogg om en lite flicka som är född i v 23+1 där mamman skriver om hennes tid på neo. Blev med sug på att skriva ner A:s tid på Neo, men var ju bara duktig de första dagarna att skriva dagbok, sen blev det för mycket för mig när det hela tiden gick upp å ner. Så imorn ska jag ringa och be om hennes journal så jag kan skriva ner. Mina egna tankar och känslor kommer nog tillbaka snabbt när jag väl läser vad sjuksköterskorna och läkarna skrivit. Dem kommer nog aldrig försvinna. Dagarna då man vaknade och kände att gråten satt i halsen så fort man slog upp ögonen utan att det var något speciellt som hade hänt eller när minsta lilla förändring med A som gjorde att man bara brast. Så det får bli mitt projekt nu att skriva ner hennes resa till idag,
Syrgasen är nu tillbaka som den var innan vi åkte in på sjukhuset på nyårsdagen. Vilket är skönt så nu hoppas vi att de går helt åt rätt håll. Så vi blir av med den snart.
Sen får gärna så många som möjligt skriva på denna namninsamlingen för att även prematurbarn ska få ha rätt till att bli försäkrade. A kommer nog aldrig få ha någon riktig försäkring, kanske olycksfall om vi har tur. Men när hennes lungor mognat klart så kommer hon vara som vilket friskt barn som helst. Hur svårt kan det vara för försäkringsbolagen att förstå det...hmmm.. och dem som säger att dem kollar individuellt. Nää det gör dem verkligen inte utan dem drar alla över en gräns. Kollade på plus om det i höstas. Har sagt det när försäkringsbolagen ringt, men då låter ju alla som att dem är de bästa och att man gör en individuell bedömning. ska ansöka men vet att jag kommer få avslag ändå.
Här är sidan som så många som möjligt gärna får skriva på:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6219
nu ska jag med hoppa i säng.
Imorn ska jag nog i väg en stund och kolla på lite kläder. A ska döpas om 2 veckor så jag behöver ha något nytt och snyggt på mig då. Ska även börja baka tårtorna till dopet då vi inte kan köpa tårtor pga av våra allergier. Ska förbi tårtdecor affären imorn i kungälv i så fall å kolla på lite grejer att dekorera tårtorna med. Ska ju vara fint på dopet. =)
Satt idag när jag läste en blogg om en lite flicka som är född i v 23+1 där mamman skriver om hennes tid på neo. Blev med sug på att skriva ner A:s tid på Neo, men var ju bara duktig de första dagarna att skriva dagbok, sen blev det för mycket för mig när det hela tiden gick upp å ner. Så imorn ska jag ringa och be om hennes journal så jag kan skriva ner. Mina egna tankar och känslor kommer nog tillbaka snabbt när jag väl läser vad sjuksköterskorna och läkarna skrivit. Dem kommer nog aldrig försvinna. Dagarna då man vaknade och kände att gråten satt i halsen så fort man slog upp ögonen utan att det var något speciellt som hade hänt eller när minsta lilla förändring med A som gjorde att man bara brast. Så det får bli mitt projekt nu att skriva ner hennes resa till idag,
Syrgasen är nu tillbaka som den var innan vi åkte in på sjukhuset på nyårsdagen. Vilket är skönt så nu hoppas vi att de går helt åt rätt håll. Så vi blir av med den snart.
Sen får gärna så många som möjligt skriva på denna namninsamlingen för att även prematurbarn ska få ha rätt till att bli försäkrade. A kommer nog aldrig få ha någon riktig försäkring, kanske olycksfall om vi har tur. Men när hennes lungor mognat klart så kommer hon vara som vilket friskt barn som helst. Hur svårt kan det vara för försäkringsbolagen att förstå det...hmmm.. och dem som säger att dem kollar individuellt. Nää det gör dem verkligen inte utan dem drar alla över en gräns. Kollade på plus om det i höstas. Har sagt det när försäkringsbolagen ringt, men då låter ju alla som att dem är de bästa och att man gör en individuell bedömning. ska ansöka men vet att jag kommer få avslag ändå.
Här är sidan som så många som möjligt gärna får skriva på:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6219
nu ska jag med hoppa i säng.
Nytt år!!
Då var det ett nytt år igen!! För oss var 2011 ett bra år! Vi fick vår efterlängtade bebis å vårat hus. Hört av flera att 2011 inte vart något bra år!
Hoppas 2012 fortsätter att vara ett bra år.
A tyckte dock vi skulle börja det nya året med en tur till sjukhuset. Hon ökade sitt syrgasbehov med 10 gånger mer än hon brukar ha. Men som vanligt hittade dem inget. Vilket i sig är bra, men ibland vill man ha en förklaring. Blev en natt på sjukhus. Men nu är det lite bättre. Hon behöver dock fortfarande lite mer syrgas än hon brukar när hon sover.
Testar att blogga från telefonen.
Hoppas det funkar och blir bra.
Ska strax göra lite mat. L är och kollar på inomhus cup i fotboll. Vill inte ta med A dit med alla basiller som finns nu.
Ha en bra kväll.
Julen närmar sig!!
Då är det bara 9 dagar kvar till julafton. Känns som jag har massor att göra. Inte köpt alla julklappar än.
Har ju haft lite svårt att komma ut till affärer då A är infektionskänslig. Får bli nästa vecka ute i sista minuten som vanligt. L Ska vara hemma i 3 veckor med oss nu. Så då blir det lite lättare att komma iväg en stund.
Satt precis och tänkte på att för exakt ett årsen satt vi och funderade på om ägget vi satt in den 6 dec hade fäst sig eller inte. Satte in det dagen efter min födelsedag bara för att de skulle vara samma läkare som satte in ägget som blev Malte.
Det tog oss alltså 2.5 år att bli föräldrar till Malte och 3 år att bli föräldrar till A.
Tänk va fort ett år går egentligen.
Våran lilla tjej har redan varit hos oss i 6 månader. Känns inte så. Men det är väl för att vi låg 10 veckor på sjukhus plus lite till. Men 6 helt underbara månader. Trotts att det var kämpigt till en början.
Nu ligger min prinsessa och sover gott på golvet.
Ska passa på att få lite gjort medans hon sover. Annars vill hon bara ha min uppmärksamhet. =)
Har ju haft lite svårt att komma ut till affärer då A är infektionskänslig. Får bli nästa vecka ute i sista minuten som vanligt. L Ska vara hemma i 3 veckor med oss nu. Så då blir det lite lättare att komma iväg en stund.
Satt precis och tänkte på att för exakt ett årsen satt vi och funderade på om ägget vi satt in den 6 dec hade fäst sig eller inte. Satte in det dagen efter min födelsedag bara för att de skulle vara samma läkare som satte in ägget som blev Malte.
Det tog oss alltså 2.5 år att bli föräldrar till Malte och 3 år att bli föräldrar till A.
Tänk va fort ett år går egentligen.
Våran lilla tjej har redan varit hos oss i 6 månader. Känns inte så. Men det är väl för att vi låg 10 veckor på sjukhus plus lite till. Men 6 helt underbara månader. Trotts att det var kämpigt till en början.
Nu ligger min prinsessa och sover gott på golvet.
Ska passa på att få lite gjort medans hon sover. Annars vill hon bara ha min uppmärksamhet. =)
Drömmen om ett barn!
Suttit och kollat på drömmen om ett barn på tv3play nu. Jag kan verkligen känna med alla personer som är med där om hur stark längtan efter barn är.
Våran resa för att få Malte & Alva har varit exakt lika dan som många av paren i programmet. Det var nära att jag anmälde mig och L till programmet faktiskt.
Våran resa började vintern 07/08 då vi tyckte det var lite konwtigt att inget hade hänt när vi inte hade något skydd alls. Då jag inte kan äta p-piller pga av mina mediciner för levern. Jag ringde då gyn och berättade som det var. Dem tyckte också att det var konstigt att de inte hade blivit någon graviditet på så många år. Vi fick lämna alla olika sorters prover både jag och L.
Men under tiden som vi väntade på svaren och hade fått reda på några så hände det overkliga att vi lyckades bli spontant gravida. Lyckan var total. Jag gjorde då praktik på Kungälvs sjukhus och tyckte det var så konstigt att jag var konstant hungrig. Kunde äta gröt till frukost men efter bara 1 timme så var jag jättehungrig igen. Då sa min handledare och en annan sjuksköterska att jag kanske va gravid. Nej nej sa jag. Men så hade jag lite ont på höger sida. Så efter några dagar så blev nyfiken förstor jag gjorde ett gravtest på kvällen. Vilket visade väldigt svagt positivt. Ringde L som var i borlänge på utbildning och berättade den roliga nyheten.
Samtidigt fick vi tillbaka svaren på proverna och det var inget fel på varken mig eller L.
Men smärtan i höger sida försvann aldrig och började bli värre dessutom. Ringde över allt men fick alltid till svar att det gör ont att vara gravid och att man kan ha ont i sidorna tidigt i graviditeten. Men så en dag började jag blöda. Blev jätteorolig och ledsen. Tänkte direkt på missfall. Avvaktade någon dag. Men så en dag när jag och min mamma var ute och handlade lite och jag skull sätta mig i bilen fick jag så ont i höger sida att jag inte kunde röra mig. Kunde inte lyfta benet utan det va som att de var något som gick sönder inne i magen. Kunde inte hålla tårarna tillbaka så ont gjorde det. Åkte in till gynakuten dagen efteråt då jag fortfarande blödde. Men dem inte kunde se något i livmodern och sa att det troligen var ett missfall eller att jag var väldigt tidigt i graviditeten tidigare än jag trodde. Men lämnde ett hormonprov och skulle sen komma tillbaka för att lämna ett om 2 dagar igen. Gjorde det och när jag ringde dagen efteråt ville läkaren som kollat på provsvaret att jag skulle komma in för att de hade sjunkigt så konstigt. För på vanligt missfall sjunker det väldigt snabbt hormonvärdet. Vilket mitt inte hade gjort. Så in igen för en ny titt. Läkaren såg fortfarande inget utan sa att det nog var ett vanligt missfall. Han såg dock att jag hade lite vätska bakom livmorden. Även denna läkaren vill att jag skulle komma tillbaka om 2 dagar för att göra en ny koll. Träffade då en väldigt bra läkare som sa att jag hade en del vätska fortfarande bakom livmodern. Han mätte och gick ut och pratade med en kollega. Kom sen tillbaka och sa att dem misstänkte att jag kunde ha fått ett utomkvedshavandeskap (att ägget fastnat i äggledaren och att den gått sönder). Så jag skulle dagen efteråt få en operationstid för titthål. Men på kvällen samma dag fick jag jätteont igen i magen så vi åkte in till avdelningen.
Men vätskan hade inte blivit mer utan jag fick stanna över natten. Dem tog mig direkt på morgonen.
På uppvaket efter operationen kom läkaren fram till mig och sa att äggledaren var helt sönder sprucken. Där av den hemska smärtan i bilen och dagarna innan. Hon berättade även att det hade blivit ett misstag. Skit tänkte jag fick dem ta bort allt. Då berättade hon att när dem skulle sticka ner kameran vid naveln så hade hon stuckit ner den genom min tunntarm. Så i stället för en enkel titthållsoperation fick dem öppna mig som ett ankare, för att lösa alla sammanväxningar och sy ihop tarmen. Dem fick tillkalla tarmkirurger för att lösa allt. Denna läkaren som gjorde operationen/misstaget pratade bara med mig på uppvaket kom aldrig till mig på avdelningen och bad om ursäkt utan skickade andra läkare för att fråga hur jag mådde och att hon var hemskt ledsen över vad som hänt. Vilket jag tyckte/tycker än idag är väldigt fegt gjort att inte kunna stå för sina misstag och erkänna dem till patienten när man är helt klar utan säga de på uppvaket när man fortfarande är groggy och full med smärtstillande. Hoppas aldrig att jag får denna läkaren igen.
Efter detta så var de sagt att om man inte lyckats bli gravid inom ett år på naturligväg så skulle man få hjälp. Så efter ca 9 mpnader tog jag kontakt med läkaren som vi haft innan vi blev spontant gravida och sa att de fortfarande inte hänt något. Så hon skickade en remiss till Sahlgrenskas IVF klinik. Fick reda på att vi skulle komma dit i Maj. Men eftersom vi kom i Maj och de finns så ont om tider inom vården så skulle inget hända fören efter sommaren. Men förhoppningarna fanns ju att de skulle ta sig själv under sommaren. Men månaderna gick och inget hände =(.
Så kom äntligen Augusti och jag började med nässprayen som skulle göra så att jag kom in i klimateriet för att ta ner alla hormoner på noll. Efter två veckor med nässpray och provtagning fick jag äntligen börja med hormonsprutorna som skulle göra att jag började bilda äggblåsor. Efter ca 10 dagar med dem så var det äntligen dags för äggplock att dem tar ut äggen. Sen skulle dem ligga och befruktas och odlas så efter 2 dagar får man komma tillbaka för att få ett ägg tillbaka in i livmodern. Vi fick tre fina ägg och två som då sparades i frysen. Sen får man vänta 18 dagar innan man får göra ett gravtest för att se om ägget fastnat och blivit en graviditet. Under tiden så tar man graviditetshormoner för att kroppen ska fatta att en graviditet är på gång. Dessa startar man med samma kväll som man tagit ut äggen. Men tyvärr så visade gravtestet negativt. Så då fick vi vänta en mensturation för att sedan få sätta in ett av dem frywta äggen. Men tyvärr så ville detta ägget heller fastna. ännu en väntan på mens för att sen se om de sista ägget skulle fungera. Men tyvärr så klarade inte de ägget upptiningen, så det blev inget alls =(.
Så nu var det bara att börja om med alla hormoner igen. Denna gången fick vi bara ett toppen ägg som dem säger. Så vi höll tummarna och jag tog det riktigt lugnt. Så efter 18 dagar så visade gravtestet ett plus. Vi kunde inte tro att det var sant. Och efter att ha varit på ett tidigt ultraljud på IVF för att se så att allt såg normalt ut, vilket det gjorde. Sa läkaren att när det ser så här bra ut i denna veckan så är det 95% att de går hela vägen. Men Tyvärr så gjorde det ju inte de för oss. För detta guldägg var ju lilla Malte. Som jag skrivit om tidigare som kom i v 19 + 3.
Så när man berättade om Malte så fick man nästan alltid till svar att: Ni är så unga. Det kommer komma snart igen. Men då nästan inga visste våran resa och att det inte bara är att skaka på kalingarna för att bli gravid var verkligen Maltes förlust riktigt tung. Vilket det absolut hade varit om det varit en spontant graviditet också. Men nu visste vi att vi var tvungna att gå igenom alla hormoner och orolig väntan igen. Då detta var vårt sista lanstningsförsök. Man får 3 hela försök inom landstinget (gratis) sen får man söka privat och betala.
Så efter 2 måander var jag igång igen med hormonerna. Denna gången fick vi också bara ett gludägg totts att dem fick ut 15 ägg. Men vi valde att odla en dag extra för att det skulle vara samma läkare som satte tillbaka ägget som blev Malte. Fick för mig att han gjorde på ett speciellt sätt.
Så dagen innan julafton fick vi ännu ett positivt gravtest. Men även nu en graviditet med mycket oro och känslor om den skulle sluta samma som med Malte. Men som ni vet så klarade vi oss hela vägen till v 28 +1. Då lilla Alva tittade ut. Men fortfarande fanns oron att mista henne också då hon var förtidigt född. Men nu sitter vi här med våra väldigt efterlängtade skatt och drömmen om ett barn för oss blev till slut sann, Trotts mycket hormoner, glädje och tårar.
Så jag vet exakt vad dem på tv går igenom. Varje gång jag kollar på det så kommer alla känslor tillbaka och man känner igen sig i nästan allt dem säger. Specillt när alla runt en blir gravida och man själv kämpar på som bara den eller fråga om ska inte ni ha barn snart? Då ville man bara skrika ut jo de vill vi men det är ingen lätt resa. Men jst då kände vi att det hade blivit för stor press på oss om alla hade vetat att vi höll på med IVF. Men kände nu när allt är bra skriva och förklara att våra resa för att få våra två underbara barn inte varit smärtfri och lätt.
Oj vilket långt inlägg.
Våran resa för att få Malte & Alva har varit exakt lika dan som många av paren i programmet. Det var nära att jag anmälde mig och L till programmet faktiskt.
Våran resa började vintern 07/08 då vi tyckte det var lite konwtigt att inget hade hänt när vi inte hade något skydd alls. Då jag inte kan äta p-piller pga av mina mediciner för levern. Jag ringde då gyn och berättade som det var. Dem tyckte också att det var konstigt att de inte hade blivit någon graviditet på så många år. Vi fick lämna alla olika sorters prover både jag och L.
Men under tiden som vi väntade på svaren och hade fått reda på några så hände det overkliga att vi lyckades bli spontant gravida. Lyckan var total. Jag gjorde då praktik på Kungälvs sjukhus och tyckte det var så konstigt att jag var konstant hungrig. Kunde äta gröt till frukost men efter bara 1 timme så var jag jättehungrig igen. Då sa min handledare och en annan sjuksköterska att jag kanske va gravid. Nej nej sa jag. Men så hade jag lite ont på höger sida. Så efter några dagar så blev nyfiken förstor jag gjorde ett gravtest på kvällen. Vilket visade väldigt svagt positivt. Ringde L som var i borlänge på utbildning och berättade den roliga nyheten.
Samtidigt fick vi tillbaka svaren på proverna och det var inget fel på varken mig eller L.
Men smärtan i höger sida försvann aldrig och började bli värre dessutom. Ringde över allt men fick alltid till svar att det gör ont att vara gravid och att man kan ha ont i sidorna tidigt i graviditeten. Men så en dag började jag blöda. Blev jätteorolig och ledsen. Tänkte direkt på missfall. Avvaktade någon dag. Men så en dag när jag och min mamma var ute och handlade lite och jag skull sätta mig i bilen fick jag så ont i höger sida att jag inte kunde röra mig. Kunde inte lyfta benet utan det va som att de var något som gick sönder inne i magen. Kunde inte hålla tårarna tillbaka så ont gjorde det. Åkte in till gynakuten dagen efteråt då jag fortfarande blödde. Men dem inte kunde se något i livmodern och sa att det troligen var ett missfall eller att jag var väldigt tidigt i graviditeten tidigare än jag trodde. Men lämnde ett hormonprov och skulle sen komma tillbaka för att lämna ett om 2 dagar igen. Gjorde det och när jag ringde dagen efteråt ville läkaren som kollat på provsvaret att jag skulle komma in för att de hade sjunkigt så konstigt. För på vanligt missfall sjunker det väldigt snabbt hormonvärdet. Vilket mitt inte hade gjort. Så in igen för en ny titt. Läkaren såg fortfarande inget utan sa att det nog var ett vanligt missfall. Han såg dock att jag hade lite vätska bakom livmorden. Även denna läkaren vill att jag skulle komma tillbaka om 2 dagar för att göra en ny koll. Träffade då en väldigt bra läkare som sa att jag hade en del vätska fortfarande bakom livmodern. Han mätte och gick ut och pratade med en kollega. Kom sen tillbaka och sa att dem misstänkte att jag kunde ha fått ett utomkvedshavandeskap (att ägget fastnat i äggledaren och att den gått sönder). Så jag skulle dagen efteråt få en operationstid för titthål. Men på kvällen samma dag fick jag jätteont igen i magen så vi åkte in till avdelningen.
Men vätskan hade inte blivit mer utan jag fick stanna över natten. Dem tog mig direkt på morgonen.
På uppvaket efter operationen kom läkaren fram till mig och sa att äggledaren var helt sönder sprucken. Där av den hemska smärtan i bilen och dagarna innan. Hon berättade även att det hade blivit ett misstag. Skit tänkte jag fick dem ta bort allt. Då berättade hon att när dem skulle sticka ner kameran vid naveln så hade hon stuckit ner den genom min tunntarm. Så i stället för en enkel titthållsoperation fick dem öppna mig som ett ankare, för att lösa alla sammanväxningar och sy ihop tarmen. Dem fick tillkalla tarmkirurger för att lösa allt. Denna läkaren som gjorde operationen/misstaget pratade bara med mig på uppvaket kom aldrig till mig på avdelningen och bad om ursäkt utan skickade andra läkare för att fråga hur jag mådde och att hon var hemskt ledsen över vad som hänt. Vilket jag tyckte/tycker än idag är väldigt fegt gjort att inte kunna stå för sina misstag och erkänna dem till patienten när man är helt klar utan säga de på uppvaket när man fortfarande är groggy och full med smärtstillande. Hoppas aldrig att jag får denna läkaren igen.
Efter detta så var de sagt att om man inte lyckats bli gravid inom ett år på naturligväg så skulle man få hjälp. Så efter ca 9 mpnader tog jag kontakt med läkaren som vi haft innan vi blev spontant gravida och sa att de fortfarande inte hänt något. Så hon skickade en remiss till Sahlgrenskas IVF klinik. Fick reda på att vi skulle komma dit i Maj. Men eftersom vi kom i Maj och de finns så ont om tider inom vården så skulle inget hända fören efter sommaren. Men förhoppningarna fanns ju att de skulle ta sig själv under sommaren. Men månaderna gick och inget hände =(.
Så kom äntligen Augusti och jag började med nässprayen som skulle göra så att jag kom in i klimateriet för att ta ner alla hormoner på noll. Efter två veckor med nässpray och provtagning fick jag äntligen börja med hormonsprutorna som skulle göra att jag började bilda äggblåsor. Efter ca 10 dagar med dem så var det äntligen dags för äggplock att dem tar ut äggen. Sen skulle dem ligga och befruktas och odlas så efter 2 dagar får man komma tillbaka för att få ett ägg tillbaka in i livmodern. Vi fick tre fina ägg och två som då sparades i frysen. Sen får man vänta 18 dagar innan man får göra ett gravtest för att se om ägget fastnat och blivit en graviditet. Under tiden så tar man graviditetshormoner för att kroppen ska fatta att en graviditet är på gång. Dessa startar man med samma kväll som man tagit ut äggen. Men tyvärr så visade gravtestet negativt. Så då fick vi vänta en mensturation för att sedan få sätta in ett av dem frywta äggen. Men tyvärr så ville detta ägget heller fastna. ännu en väntan på mens för att sen se om de sista ägget skulle fungera. Men tyvärr så klarade inte de ägget upptiningen, så det blev inget alls =(.
Så nu var det bara att börja om med alla hormoner igen. Denna gången fick vi bara ett toppen ägg som dem säger. Så vi höll tummarna och jag tog det riktigt lugnt. Så efter 18 dagar så visade gravtestet ett plus. Vi kunde inte tro att det var sant. Och efter att ha varit på ett tidigt ultraljud på IVF för att se så att allt såg normalt ut, vilket det gjorde. Sa läkaren att när det ser så här bra ut i denna veckan så är det 95% att de går hela vägen. Men Tyvärr så gjorde det ju inte de för oss. För detta guldägg var ju lilla Malte. Som jag skrivit om tidigare som kom i v 19 + 3.
Så när man berättade om Malte så fick man nästan alltid till svar att: Ni är så unga. Det kommer komma snart igen. Men då nästan inga visste våran resa och att det inte bara är att skaka på kalingarna för att bli gravid var verkligen Maltes förlust riktigt tung. Vilket det absolut hade varit om det varit en spontant graviditet också. Men nu visste vi att vi var tvungna att gå igenom alla hormoner och orolig väntan igen. Då detta var vårt sista lanstningsförsök. Man får 3 hela försök inom landstinget (gratis) sen får man söka privat och betala.
Så efter 2 måander var jag igång igen med hormonerna. Denna gången fick vi också bara ett gludägg totts att dem fick ut 15 ägg. Men vi valde att odla en dag extra för att det skulle vara samma läkare som satte tillbaka ägget som blev Malte. Fick för mig att han gjorde på ett speciellt sätt.
Så dagen innan julafton fick vi ännu ett positivt gravtest. Men även nu en graviditet med mycket oro och känslor om den skulle sluta samma som med Malte. Men som ni vet så klarade vi oss hela vägen till v 28 +1. Då lilla Alva tittade ut. Men fortfarande fanns oron att mista henne också då hon var förtidigt född. Men nu sitter vi här med våra väldigt efterlängtade skatt och drömmen om ett barn för oss blev till slut sann, Trotts mycket hormoner, glädje och tårar.
Så jag vet exakt vad dem på tv går igenom. Varje gång jag kollar på det så kommer alla känslor tillbaka och man känner igen sig i nästan allt dem säger. Specillt när alla runt en blir gravida och man själv kämpar på som bara den eller fråga om ska inte ni ha barn snart? Då ville man bara skrika ut jo de vill vi men det är ingen lätt resa. Men jst då kände vi att det hade blivit för stor press på oss om alla hade vetat att vi höll på med IVF. Men kände nu när allt är bra skriva och förklara att våra resa för att få våra två underbara barn inte varit smärtfri och lätt.
Oj vilket långt inlägg.
// Mamma till två helt underbara barn <3
Husägare =)
Så kom äntligen dagen vi väntat på. Att få flytta in i huset =) Det var i torsdags den 10 Nov som vi hade besiktning av huset. När vi gått igenom allt så var de några små saker som skulle fixas. Men de hindrade inte oss från att få nycklarna och flytta in. Så nu har vi bott här sen i Torsdags. Känns fortfarande overkligt. Man undrar hela tiden när ska vi åka hem...hmm.. svårt att förklara. Men vi är verkligen supernöjda.
Det är en del kvar att göra. Det är som sagt bara gips på väggarna. Så vi väntar på att en målare ska ha tid att hjälpa oss att spackla väggar och tak.
Sen har vi inte haft någon TV och har fotfarande inte de förens på onsdag. Så nu har vi sett på hur mkt filmer som helst. Börjar bli riktigt tråkigt att bara se på film. Men på onsdag kväll då blir de tv igen. De är för att vi ska ha parabol och dem kunde inte fören på onsdag. Hade glömt å ringa installatörerna tyvärr.
Uppdatering av A. Hon mår bra och växer så de knackar. Var på BVC idag och hon vägde 5880g och var 58 cm lång. så bara en meter kvar till min längd ;) Sen har hon ingen syrgas på dagarna när vi är hemma.Får lägga till lite på tratt när hon somnar. Men är hon vaken så behöver hon ingen syrgas =)
Men sjukhus ska tydligen inte denna familjen komma ifrån nån gång. Nu är det mig dem ska utreda. Mina leverprover har legat lite högt hela sommaren. Men de har dem trott varit pga av graviditeten och att jag nog fick havandeskap sista dagarna. Men proverna har fortfarande inte gått ner. Så nu vill läkarna utreda varför- Vilket är väldigt bra. Så på onsdag ska jag på ultrljud av levern för att se om de kanske bara är så lätt att jag har lite stas i gallgångarna. Vilket jag har haft tidigare. De hoppas vi på för då är de ett väldigt lätt problem att lösa. Men får komma med mer uppdatering efter ultraljudet.
Nu ska jag sova lite....
Det är en del kvar att göra. Det är som sagt bara gips på väggarna. Så vi väntar på att en målare ska ha tid att hjälpa oss att spackla väggar och tak.
Sen har vi inte haft någon TV och har fotfarande inte de förens på onsdag. Så nu har vi sett på hur mkt filmer som helst. Börjar bli riktigt tråkigt att bara se på film. Men på onsdag kväll då blir de tv igen. De är för att vi ska ha parabol och dem kunde inte fören på onsdag. Hade glömt å ringa installatörerna tyvärr.
Uppdatering av A. Hon mår bra och växer så de knackar. Var på BVC idag och hon vägde 5880g och var 58 cm lång. så bara en meter kvar till min längd ;) Sen har hon ingen syrgas på dagarna när vi är hemma.Får lägga till lite på tratt när hon somnar. Men är hon vaken så behöver hon ingen syrgas =)
Men sjukhus ska tydligen inte denna familjen komma ifrån nån gång. Nu är det mig dem ska utreda. Mina leverprover har legat lite högt hela sommaren. Men de har dem trott varit pga av graviditeten och att jag nog fick havandeskap sista dagarna. Men proverna har fortfarande inte gått ner. Så nu vill läkarna utreda varför- Vilket är väldigt bra. Så på onsdag ska jag på ultrljud av levern för att se om de kanske bara är så lätt att jag har lite stas i gallgångarna. Vilket jag har haft tidigare. De hoppas vi på för då är de ett väldigt lätt problem att lösa. Men får komma med mer uppdatering efter ultraljudet.
Nu ska jag sova lite....
Huset försenat 3 dagar =(
När L ringde mig i morse och berättade att besiktningen på huset var flyttad till den 10 Nov i stället för den 7:e kändes inte alls roligt. Hade ju ställt in mig psykiskt på att det var om en vecka idag. De är inte för att huset inte är klart utan för att besiktningsmannen inte kunde på måndgen. Så typsikt =(.
Sen var vi hos Lungläkaren med A förra veckan. Fick en bra läkare som lyssnad på mig och svarade på alla hundra frågor jag hade. Han tyckte att gränsen för saturationen var hög för A:s lungor. Så han ändrade den och tyckte de räckte att hon låg på 93-97%. Vilket också gjorde att vi kunde sänka syrgasen lite grann.
Hon behöver ingen när hon är vaken. Utan behöver när hon sover.
Just nu ligger mitt lilla hjärta och sover så gott på golvet utan syrgas och ligger jättebra. Men hon ligger på mage. Då brukar hon syresätta sig bättre. Men de får hon bara göra när vi är vakna. Vi har ju pox-mätaren så vi ser ju exkat vad hon syresätter sig. Vilket är väldigt bra, när hon somnar på magen.
I tisdags var vi ju på en undersökning på njurarna med tanke på att hon haft urinvägsinfektion. Dem hittade inget fel på den undersökningen. Så de lilla dem såg på en undersökning skulle inte spela någon roll. Så njurarna var ua. Vilket känns väldigt skönt.
Idag var vi på BVC och vägde henne. Hon väger 5290g idag. Ska tillbaka på fredag igen då är de dags för mätning och vägning. För på Lördag har hon varit ute hos oss i 5 månader redan. Men korrigerat endast 2 månader. Vilket man glömmer av ibland. så utvecklingsmässigt ligger hon som om hon skulle ha kommit när hon skulle.
Nää nu ska vi äta lite skräpmat idag. de blir Kebabrulle för min del =) Gott det med ibland.
//Mamma till 2 underbara barn
Sen var vi hos Lungläkaren med A förra veckan. Fick en bra läkare som lyssnad på mig och svarade på alla hundra frågor jag hade. Han tyckte att gränsen för saturationen var hög för A:s lungor. Så han ändrade den och tyckte de räckte att hon låg på 93-97%. Vilket också gjorde att vi kunde sänka syrgasen lite grann.
Hon behöver ingen när hon är vaken. Utan behöver när hon sover.
Just nu ligger mitt lilla hjärta och sover så gott på golvet utan syrgas och ligger jättebra. Men hon ligger på mage. Då brukar hon syresätta sig bättre. Men de får hon bara göra när vi är vakna. Vi har ju pox-mätaren så vi ser ju exkat vad hon syresätter sig. Vilket är väldigt bra, när hon somnar på magen.
I tisdags var vi ju på en undersökning på njurarna med tanke på att hon haft urinvägsinfektion. Dem hittade inget fel på den undersökningen. Så de lilla dem såg på en undersökning skulle inte spela någon roll. Så njurarna var ua. Vilket känns väldigt skönt.
Idag var vi på BVC och vägde henne. Hon väger 5290g idag. Ska tillbaka på fredag igen då är de dags för mätning och vägning. För på Lördag har hon varit ute hos oss i 5 månader redan. Men korrigerat endast 2 månader. Vilket man glömmer av ibland. så utvecklingsmässigt ligger hon som om hon skulle ha kommit när hon skulle.
Nää nu ska vi äta lite skräpmat idag. de blir Kebabrulle för min del =) Gott det med ibland.
//Mamma till 2 underbara barn
Förhoppningsvis endast 2 veckor & 6 dagar kvar på huset =)
Nu har de gått ett tag sen jag skrev något igen. Får aldrig något bra flyt i att skriva.
Just nu sitter jag hemma hos mamma och pappa. Sover här några dagar då L:s mamma blev väldigt förkyld i söndags och för att inte smitta Alva så flyttade vi till mamma och pappa.
Alva har kvar sin syrgas fortfarande men har nu varit mer stabil igen. Har åkt in några gånger sedan förra inlägget. Men varje gång så har de inte varit något som tur är. Så nästa torsdag ska vi äntligen få komma till lungmottagningen och träffa en lungläkare. Så man äntligen kan få ställa frågor och få svar av någon som är specialist på just lungorna.
Vi ska även göra en till undersökning på njurarna då en annan undersökning visade något litet på höger njure. Kom inte ihåg va de var dem såg. Får fråga de när vi träffar en läkare ang njurarna.
Igår fick hon även sina vanliga vaccinationer. Var så skönt att äntligen få gjort de. Nu väntar vi bara på att få sprutan för RS-viruset nu innan de bryter ut. Hoppas att vi får de nästa torsdag.
Nu till husbygget som är en väldigt stor sak också =). Vi har fått besiktningsdatum som blir den 7 Nov. Så de är mindre än 3 veckor kvar =) Hoppas de inte är några stora fel bara. Om allt är bra den 7 Nov så går flyttlasset igen. Ska bli så härligt och roligt att äntligen få ett eget hus. Vi har dock en del att göra. För de är bara gipsväggat så vi måste spackla och måla/tapetsera själva. Men de gör vi gärna =)
Nu kom L hem och vill ha Te och smörgås. Bäst att passa på att äta de nu medans Alva sover. Hon har tydligen varit vaken hela förmiddagen idag. Jag var i väg en stund då =)
//Mamma till världens sötaste barn
Det var urinvägsinfektion och förstoppning....
Nu har vi blivit utskrivna från sjukhuset igen. Det var som jag trodde förstoppning och omogna tarmar med tanke på att hon är förtidigt född. Sen hade hon även urinvägsinfektion. Men har inte visat några symtom på detta mer än att hon kräkts mycket. Infektionsproverna har varit helt normala. Men urinodlingen visade på bakterier i urinen.
Så hon fick äta antibiotika i en vecka å sen skulle vi på återbesök och lämna ny urinodling. Blev utskrivna i onsdags, men redan på onsdagskvällen började hon kräkas mycket igen och även på torsdagsmorgon. Men de lugnade ner sig sen under dagen och varit bra sen dess.
Igår ringde läkaren som vi hade när vi låg inne och sa att urinodlingssvaret hade kommit och de visade fortfarande på att hon hade bakterier i urinen. Så igår började vi på en ny antibiotikakur. Samt att vi ska bli kallade till en ny röntgen på njurarna, för att hon fått urinvägsinfektion så tidigt. Så nu hoppas vi att allt blir bra när vi får bort urinvägsinfektionen å så.
Så nu får det vara slut med saker för vår lilla tjej. Men hon är en stark tjej. Är glad att hon är ett matvark och inte varit allt för påverkad av infektionen. Hon stannade bara av lite grann i vikt nu när hon varit sjuk. Men går nu upp enligt hennes kurva igen. Så vi får vägning 2 gånger i vecka nu ett tag för att se så hon går upp i vikt när hon kräks mer än vanligt.
Nu ligger Alva i morfars knä och sover så gott.. Det behöver hon =)
/Mamma till 2 underbara barn <3
Ny sjukhusvistelse =(
Då har vi varit hemma ett tag. Men det blev inte långvarit. ALva har den senate tiden haft problem med att bajsa och kräkts mycket. Kräkningarna har vi trott varit överskott av maten. Men den senaste veckan så har kräkningarna ökat på sig och kissat mycket mindre än vanligt. Men ändå gått fint upp i vikt. Men i onsdgas så kräktes hon upp et helt mål + lite till. Sen på torsdag morgon var det samma sak, kräktes upp målet hon fick på morgonen och när jag skulle ge om medicinerna så kräktes hon ännu mer. Sen var hon tröttare än vanligt. Vi skulle då upp till Uddevalla sjukhus för att kolla ögonen. Dem var äntligen färdigutvecklade. Där uppe åt hon lite, men sov väldigt mycket. Sen när vi kom hem åt vi igen men då hände samma sak som på morgonen att hon kräktes upp väldigt mycket. Såg även att urinen var mörkare än vanligt.
Så när L kom hem från jobbet så åkte vi in till barnakuten på östra. Det tog ca 4 timmar innan vi fick träffa en läkare. Först en medicinare vilket jag inte riktigt förstod då vi sökte för kräkningar och att hon inte bajsat ordentligt på jättelänge. Så vi fick både träffa 2 läkare, både medicin och kirurgläkare. Vi blev inlagde på avdelningen som jag jobbar på. Samt att de blev svält på Alva. Hon fick alltså inte äta något utan får bara dropp. Men att få dit nålen (pvk). Det blev så att narkosläkaren lyckades tillslut.
Igår ( fredag) var de en massa undersökningar. Först ett utraljud på den nedremagmunnen som kan orsaka kraftiga kräkningar. Men den såg normal ut. Sen började passage rtg (rtg där man får dricka kontrast som man sen följer hela vägen ner till ändtarmen). Kontrasten tog hon så gladligen efter många timmars svältande. Sista bilden tog idag (lördag) vid 12 tiden. Svar har vi inte fått än. Men hon fick börja äta lite grann igår. Men första målet så kom ca hälften upp och målet senare på kvällen kom en del upp också.
Nu på morgonen (lördagen) så vägde vi henne och då hade hon gått upp ca 300 g på bara dropp så hon har lagt på sig allt för mycket vätska. Vilket märks då hon andas tyngre och mer ansträngande. Så de blev även en lugnröntgen idag. Hon klarade av första målet mat idag. Men nu vid andra så kom en del upp igen. Plus att nålen som sattes i fredags har gått sönder. Så nu blir de till att gå upp till narkos igen och få en ny.
Väntar även på att läkaren ska komma förbi och säga vad båda röntgen visar. Själv tror jag att det är en rejäl förstoppning och att hon har lite omogna tarmar.
Men får se vad läkarna säger när dem kommer förbi här snart.
Så när L kom hem från jobbet så åkte vi in till barnakuten på östra. Det tog ca 4 timmar innan vi fick träffa en läkare. Först en medicinare vilket jag inte riktigt förstod då vi sökte för kräkningar och att hon inte bajsat ordentligt på jättelänge. Så vi fick både träffa 2 läkare, både medicin och kirurgläkare. Vi blev inlagde på avdelningen som jag jobbar på. Samt att de blev svält på Alva. Hon fick alltså inte äta något utan får bara dropp. Men att få dit nålen (pvk). Det blev så att narkosläkaren lyckades tillslut.
Igår ( fredag) var de en massa undersökningar. Först ett utraljud på den nedremagmunnen som kan orsaka kraftiga kräkningar. Men den såg normal ut. Sen började passage rtg (rtg där man får dricka kontrast som man sen följer hela vägen ner till ändtarmen). Kontrasten tog hon så gladligen efter många timmars svältande. Sista bilden tog idag (lördag) vid 12 tiden. Svar har vi inte fått än. Men hon fick börja äta lite grann igår. Men första målet så kom ca hälften upp och målet senare på kvällen kom en del upp också.
Nu på morgonen (lördagen) så vägde vi henne och då hade hon gått upp ca 300 g på bara dropp så hon har lagt på sig allt för mycket vätska. Vilket märks då hon andas tyngre och mer ansträngande. Så de blev även en lugnröntgen idag. Hon klarade av första målet mat idag. Men nu vid andra så kom en del upp igen. Plus att nålen som sattes i fredags har gått sönder. Så nu blir de till att gå upp till narkos igen och få en ny.
Väntar även på att läkaren ska komma förbi och säga vad båda röntgen visar. Själv tror jag att det är en rejäl förstoppning och att hon har lite omogna tarmar.
Men får se vad läkarna säger när dem kommer förbi här snart.
//Mamma till två underbara barn <3
Äntligen hemma!!
Så nu har vi varit hemma sedan 12 Aug. Först fick vi komma hem över den helgen på permisson. Det var riktigt skönt att få komma hem och vara ensamma. Men de kändes väldigt konstigt när vi satt i bilen och Alva satt i sin stol. Kändes inte som att de var på riktigt, efter 10 veckor på sjukhus.
Men allt gick bra under helgen och på tisdagen var vi tillbaka på koll och de var bra då också. Men sen på onsdagen så började hon att svaja i saturationen och lite tröttare, så då blev de en liten tripp upp till Näl igen för koll så att det inte var någon infektion. Men allt var okej då. Så som alltid så blev hon sig själv när vi väl kom upp. Men sen på natten mellan tors - fredag, så ville hon inte äta och vara orolig och ledsen samt väldigt varm. Så de blev en ny tripp till Näl och nya prover. Men allt var bra då också. Samt att hon hade gått upp 115 gram på tre dagar. Så mat hade hon fått.
Hon behöver fortfarande lite lite syrgas så vi har det hemma nu. Men de går bra. Eftersom att de är så smidigt. Det enda som är lite jobbigt är när man ska ut. Då har man lite mer att bära än bara Alva. Men de går. NU har ju L varit hemma också, så jag får se hur det kommer att gå när jag är ensam hemma sen. Men jag ska nog komma på ett sätt att lösa det med. Men förhoppningsvis behöver hon den inte så länge till *hoppas hoppas*
Satte mig för några dagar sen och framkallade kort på Alva. Det var en hel del. Då passade jag även på att framkalla och titta på vår lilla son Malte. När jag kollade på Malte så såg jag hur lik han är Alva när hon var mindre. Har en bild när Alva badar första gången och ligger nästan exakt som Malte gjorde när vi fick se honom. Tittar man på dem bilderna tillsammans så ser man hur lika dem är.
Maltes årsdag börjar närma sig och dagen då han föddes börjar sakta spelas upp i huvudet. Samtigt som jag är hur lycklig och glad som helst att vi har fått en lillasyster till honom. Men tankarna kommer om hur han skulle ha varit och även tankarna att om han hade levt så hade vi inte haft Alva nu. Men jag är verkligen lycklig och en stolt mamma till två underbara barn.
Så den 12 sept kommer att vara en tuff dag. Men min önskan jag hade har gått i uppfyllelse om att vi skulle vara tre stycken som åkte till minneslunden.
Men resan för att få dessa två underbara barn har inte varit lätt alls. Tar och skriver de i ett annat inlägg.
Nu tror jag att prinsessan börjar vakna så jag ska passa på att hänga upp tvätten innan =)
//Mamma till två underbara barn.
Men allt gick bra under helgen och på tisdagen var vi tillbaka på koll och de var bra då också. Men sen på onsdagen så började hon att svaja i saturationen och lite tröttare, så då blev de en liten tripp upp till Näl igen för koll så att det inte var någon infektion. Men allt var okej då. Så som alltid så blev hon sig själv när vi väl kom upp. Men sen på natten mellan tors - fredag, så ville hon inte äta och vara orolig och ledsen samt väldigt varm. Så de blev en ny tripp till Näl och nya prover. Men allt var bra då också. Samt att hon hade gått upp 115 gram på tre dagar. Så mat hade hon fått.
Hon behöver fortfarande lite lite syrgas så vi har det hemma nu. Men de går bra. Eftersom att de är så smidigt. Det enda som är lite jobbigt är när man ska ut. Då har man lite mer att bära än bara Alva. Men de går. NU har ju L varit hemma också, så jag får se hur det kommer att gå när jag är ensam hemma sen. Men jag ska nog komma på ett sätt att lösa det med. Men förhoppningsvis behöver hon den inte så länge till *hoppas hoppas*
Satte mig för några dagar sen och framkallade kort på Alva. Det var en hel del. Då passade jag även på att framkalla och titta på vår lilla son Malte. När jag kollade på Malte så såg jag hur lik han är Alva när hon var mindre. Har en bild när Alva badar första gången och ligger nästan exakt som Malte gjorde när vi fick se honom. Tittar man på dem bilderna tillsammans så ser man hur lika dem är.
Maltes årsdag börjar närma sig och dagen då han föddes börjar sakta spelas upp i huvudet. Samtigt som jag är hur lycklig och glad som helst att vi har fått en lillasyster till honom. Men tankarna kommer om hur han skulle ha varit och även tankarna att om han hade levt så hade vi inte haft Alva nu. Men jag är verkligen lycklig och en stolt mamma till två underbara barn.
Så den 12 sept kommer att vara en tuff dag. Men min önskan jag hade har gått i uppfyllelse om att vi skulle vara tre stycken som åkte till minneslunden.
Men resan för att få dessa två underbara barn har inte varit lätt alls. Tar och skriver de i ett annat inlägg.
Nu tror jag att prinsessan börjar vakna så jag ska passa på att hänga upp tvätten innan =)
//Mamma till två underbara barn.
Tiden på neo = berg & dalbana
I morgon är min lilla prinsessa 8 hela veckor gammal. Har nu bott uppe på NÄL i tre veckor.
Har inte haft tid att uppdatera bloggen tidigare.
Nu har de äntligen börjat bli bättre och lättare för oss alla tre. Det har varit en riktig berg och dalbana under dessa 8 veckor. Läkarna sa att det kommer att gå upp och ner hela vårdtiden. Men varje gång de har blivit ett bakslag så tar man de lika hårt varje gång och bryter i hop helt och hållet och allt känns bara skit.
Som sagt så repade hon sig från sin infektion som hon fick i början av tiden när vi kom till NÄL. Efter att hon hämtat sig från de så fick Alva några konstiga utslag på magen och blev åter igen insatt på antibiotika. Vilket gav att hon fick svamp i ljumskarna och i tarmen. Så de blev även antibiotika för svampen. Vilket hennes mage inte mådde så bra. Utslagen blev bättre och bättre för varje dag. Men när denna antibiotika kuren tog slut och vi slappnade av helgen som var.
Så på måndagen började hon svaja väldigt i saturationen, hon skulle ligga mellan 88-92% i saturation (syrehalten i blodet, vi ligger mellan 95-100%). Hon kunde ligga uppe på 96 och på bara någon minut vara nere på 50%. Direkt kom tanken att de var en ny infektion och allt kändes bara jobbigt. Att de aldrig kunde ta slut. Tårarna bara rann hela dagen. Hjälpte inte vad personalen sa utan allt vara bara jobbigt och man tänkte de värsta. Så det blev provtagning (infektionsprov) och beställning av röntgen lunga och ultraljud hjärta. Då de var något av dessa saker som kunde göra att hon svajade så i saturationen.
Så då kom hon tillbaka helt i CPAPEN. Det var inget fel på hjärtat som tur var utan det såg helt normalt ut. De kan tydligen vara så att ett kärl som man har i livmodern som ska stänga sig och försvinna när man föds i bland inte gör detta då man är förtidigt född. Det hade de gjort på Alva så de var inte de som gjorde att hon svajade så.
Däremot så visade lungröntgen att de var mindre luftmängd/utbyte i högre lugna. Det var som ett litet moln uppe i högre lunga. Detta kunde vara inflammation eller vätska. Så hon blev insatt på både vätskedrivande medicin och astmamedicin (pulmicort & Ventoline inhalationer). Så nu får vi börja om att försöka komma ur CPAP:EN. Hon blev stabilare för varje dag som gick och syrgasen kunde sänkas. Sen gjorde vi ett schema för att komma ur CPAP:EN. Vilket gick bra. Så förra onsdagen klarade hon av att andas helt själv. Men så klart skulle hon göra sin mamma orolig igen då hon började andas snabbt. Dem ska ligga mellan 40-60 andetag/min hon låg på 85-95 per min. Läkare var och kollade på henne tre gånger under dagen, men ville som tur va att avvakta med att lägga tillbaka henne i CPAP:EN och de tyckte vi var skönt. Hon började andas lugnare för varje dag som gick.
Så nu ligger är de endast syrgas som hon behöver. Syrgasbehovet har ökat lite de sista dagarna, men de är för att hon ska saturera sig som vi ska nu mellan 95-100%. Samt att hon ligger lite lågt i Hb. Så vi hoppas att vi snart ska kunna slippa syrgasen.
Trotts att on haft de jobbigt och svårt med andningen så är hon väldigt duktig på att amma. Hon äter fulla mål själv. Det är inte många barn som klara de när dem är så små som Alva. Man brukar börja sondmata samtigit som barnen får ligga vid bröstet. Men våran lilla tjej viste hur man skulle göra dirket. Så vi fick låta henne amma först å sen se hur mycket som var kvar att ge i sonden. Men den senaste veckan har hon tagit hela mål nästan varje gång. Så igår fick hon amma fritt. Så nu hoppas jag att hon fortsätter att gå upp fint i vikt. Så nu har hon ingen sond kvar =) Så nu är det bara syrgasen kvar sen.
Nu har vi haft Alva inne på vårat familjerum i en vecka och de är väldigt skönt och väldigt mysigt.
Nu hör jag små knorrande ljud från sängen. Så de är väl dags för mat tycker hon nog.
//Mamma till världens finaste barn <3
Har inte haft tid att uppdatera bloggen tidigare.
Nu har de äntligen börjat bli bättre och lättare för oss alla tre. Det har varit en riktig berg och dalbana under dessa 8 veckor. Läkarna sa att det kommer att gå upp och ner hela vårdtiden. Men varje gång de har blivit ett bakslag så tar man de lika hårt varje gång och bryter i hop helt och hållet och allt känns bara skit.
Som sagt så repade hon sig från sin infektion som hon fick i början av tiden när vi kom till NÄL. Efter att hon hämtat sig från de så fick Alva några konstiga utslag på magen och blev åter igen insatt på antibiotika. Vilket gav att hon fick svamp i ljumskarna och i tarmen. Så de blev även antibiotika för svampen. Vilket hennes mage inte mådde så bra. Utslagen blev bättre och bättre för varje dag. Men när denna antibiotika kuren tog slut och vi slappnade av helgen som var.
Så på måndagen började hon svaja väldigt i saturationen, hon skulle ligga mellan 88-92% i saturation (syrehalten i blodet, vi ligger mellan 95-100%). Hon kunde ligga uppe på 96 och på bara någon minut vara nere på 50%. Direkt kom tanken att de var en ny infektion och allt kändes bara jobbigt. Att de aldrig kunde ta slut. Tårarna bara rann hela dagen. Hjälpte inte vad personalen sa utan allt vara bara jobbigt och man tänkte de värsta. Så det blev provtagning (infektionsprov) och beställning av röntgen lunga och ultraljud hjärta. Då de var något av dessa saker som kunde göra att hon svajade så i saturationen.
Så då kom hon tillbaka helt i CPAPEN. Det var inget fel på hjärtat som tur var utan det såg helt normalt ut. De kan tydligen vara så att ett kärl som man har i livmodern som ska stänga sig och försvinna när man föds i bland inte gör detta då man är förtidigt född. Det hade de gjort på Alva så de var inte de som gjorde att hon svajade så.
Däremot så visade lungröntgen att de var mindre luftmängd/utbyte i högre lugna. Det var som ett litet moln uppe i högre lunga. Detta kunde vara inflammation eller vätska. Så hon blev insatt på både vätskedrivande medicin och astmamedicin (pulmicort & Ventoline inhalationer). Så nu får vi börja om att försöka komma ur CPAP:EN. Hon blev stabilare för varje dag som gick och syrgasen kunde sänkas. Sen gjorde vi ett schema för att komma ur CPAP:EN. Vilket gick bra. Så förra onsdagen klarade hon av att andas helt själv. Men så klart skulle hon göra sin mamma orolig igen då hon började andas snabbt. Dem ska ligga mellan 40-60 andetag/min hon låg på 85-95 per min. Läkare var och kollade på henne tre gånger under dagen, men ville som tur va att avvakta med att lägga tillbaka henne i CPAP:EN och de tyckte vi var skönt. Hon började andas lugnare för varje dag som gick.
Så nu ligger är de endast syrgas som hon behöver. Syrgasbehovet har ökat lite de sista dagarna, men de är för att hon ska saturera sig som vi ska nu mellan 95-100%. Samt att hon ligger lite lågt i Hb. Så vi hoppas att vi snart ska kunna slippa syrgasen.
Trotts att on haft de jobbigt och svårt med andningen så är hon väldigt duktig på att amma. Hon äter fulla mål själv. Det är inte många barn som klara de när dem är så små som Alva. Man brukar börja sondmata samtigit som barnen får ligga vid bröstet. Men våran lilla tjej viste hur man skulle göra dirket. Så vi fick låta henne amma först å sen se hur mycket som var kvar att ge i sonden. Men den senaste veckan har hon tagit hela mål nästan varje gång. Så igår fick hon amma fritt. Så nu hoppas jag att hon fortsätter att gå upp fint i vikt. Så nu har hon ingen sond kvar =) Så nu är det bara syrgasen kvar sen.
Nu har vi haft Alva inne på vårat familjerum i en vecka och de är väldigt skönt och väldigt mysigt.
Nu hör jag små knorrande ljud från sängen. Så de är väl dags för mat tycker hon nog.
//Mamma till världens finaste barn <3
Uppdatering om Alva!!
NU har vi varit på Näl i en och en halv vecka. Så nu börjar de kännas bättre. När vi kom förra fredagen den 10 Juni, fick hon en liten infektion tyvärr. Så ALva som brukar låta och skrika så fort man börjar greja med henne som att byta blöja så brukar hon säga ifrån. Men på fredagen så sa hon inte något alls och hela hon var som en geleklump. När man lyfte på armen så stretade hon inte emot de minsta utan armen bara föll rakt ner. Vilket aldrig hänt tidigare.
Så de var en väldigt jobbig helg, och så typsikt att hon blev dålig isamband med flytten gjorde ju inte fytten bättre.
Så hon fick komma tillbaka till CPAPEN som hon hade klarat sig utan i gbg.
Hon blev som tur var bättre varje dag som gick. Men hon hade stängda ögon i två dagar och var helt tagen =(.
Men nu är vi på bättringsvägen och hon är tillbaka i sitt vanliga bestämda temprament som hon haft sedan hon föddes. Hon ligger inte still i sängen. Utan de ser ut som att hon står i brygga ibland. Hon behöver fortfarande lite hjälp av CPAPEN. Men nu idagarna har hon börjat vara mer och mer utan den. Vilket vi tycker är väldigt skönt att slippa allt sus från den.
Så idag vägde hon 1340g och var 38,5 cm lång. Växt 1,5 cm på 2 veckor.
Detta blev ett kort inlägg denna gången!!!
//Mamma till världens vackraste barn <3
Så de var en väldigt jobbig helg, och så typsikt att hon blev dålig isamband med flytten gjorde ju inte fytten bättre.
Så hon fick komma tillbaka till CPAPEN som hon hade klarat sig utan i gbg.
Hon blev som tur var bättre varje dag som gick. Men hon hade stängda ögon i två dagar och var helt tagen =(.
Men nu är vi på bättringsvägen och hon är tillbaka i sitt vanliga bestämda temprament som hon haft sedan hon föddes. Hon ligger inte still i sängen. Utan de ser ut som att hon står i brygga ibland. Hon behöver fortfarande lite hjälp av CPAPEN. Men nu idagarna har hon börjat vara mer och mer utan den. Vilket vi tycker är väldigt skönt att slippa allt sus från den.
Så idag vägde hon 1340g och var 38,5 cm lång. Växt 1,5 cm på 2 veckor.
Detta blev ett kort inlägg denna gången!!!
//Mamma till världens vackraste barn <3
Det var en liten Alva i magen =)
Den 5/6 kl 10.53 tittade världens sötaste och underbaraste lilla tjej ut. Denna helgen blev inte som vi hade tänkt oss riktigt. Men allt slutade med att vi blev lyckliga föräldrar =)
Det började fredagen den 3/6 på eftermiddagen, med att jag började få ont i magen. Hade varit ute i solen en del. Gick in och berättade detta för L, men valde att avvakta med att åka och kolla då jag trodde att det var min galla som spökade. Men då det inte blev bättre så beslutade vi att åka in till spec-förlossningen för en koll.
Väl där så kollade dem bebisen hjärtljud och sammandragningar (då livmodern drar ihop sig). Det såg bra ut, men när jag låg där fick jag fler sammandragningar så läkare ville att dem skulle göra en ny CTG. Efter det så var det dags att ta en massa prover. Sen fick vi träffa läkaren som kollade livmodertappen. DDen såg fin ut men när hon gjorde ett ultraljud så såg hon att den var lite påverkad och lite lite öppnad in ifrån. Så hon bestämde att jag skulle stanna över natten och fick medicin mot sammandragningarna.
Men smärtan släppte aldrig riktigt och efter att ha haft ont längst ner i magen till och från hela natten och på morgonen fick jag fler och mycket tättare sammandragningar. Blev det dags igen för att göra en ny CTG där man såg att jag hade sammandragningar(förvärkar) var 2-5 min. Så läkarna bestämde att jag skulle flytta in på förlossningen och få medicin i droppform för sammandragningarna.
Det blev en del att syssla med då jag inte är lätt stucken så det tog ett tag att få in en PVK (nål) i armen på mig. Men när den väl var satt så fick jag medicinen.
Sen ville läkaren göra en ny undersökning och även en viktuppskattning på bebisen via ultraljud. Tappen hade då blivit bättre och bebisen uppskattades väga 1100 - 1200gram. Vilket var helt normalt. Kvällen blev bra, sammandragningarna hade börjat ge med sig. Det enda som oroade läkarna var att mitt värde för njurarna hur dem fungerar hade stigit. Vilket kan bero på havandeskapsförgiftning. Men jag hade varken högt blodtryck eller äggvitämnen i urinen.
Men sen när vi skulle lägga oss på kvällen på lördag så började jag igen få ont högst upp i magen samt att de började sticka och hugga längst ner. Vilket det började med på fredagen. Men tog två panodil och somnade.
Vaknade sen kl 05.00 på söndag och hade riktigt ont längst ner i magen och att det verkligen tryckte på neråt. Ringde då på barnmorskan som satte en CTG direkt och det tog inte många minuter innan läkaren ville att dem skulle sätta ett nytt dropp för sammandragningarna som var riktigt starka nu och gjorde ont.
Fick en ny medicin på söndagen då den andra hade påverkat min puls så mkt. Men denna medicinen gav ingen bra effekt på sammandragningarna samt att bebisens puls påverkades när de blev riktigt starka och tätta sammandragningar. Så vid ca kl 8.30 kom läkarna in och förklarade att dem ville förlösa mig med kejsarsnitt då bebisen i magen blev så påverkad av värkarna och att dem inte ville riskera att något skulle hända bebisen. Sen var mina njurvärden fortfarande påväg upp.
Så det var bara att börja göra sig iordning för operation, med nya prover och information om hur allt skulle gå till.
Allt verkligen bara snurrade runt i huvudet. Men kl 10.20 rullades jag in på operationsrummet och allt förbereddes för snitt. Fick ryggbedövning och efter bara några sekunder så kunde jag inte röra benen. Men hade känsel och kände att dem var där och rörde.
L satt vid mitt huvud under hela tiden. Så kl 10.53 söndagen den 5/6 kom det ut en lite välskapt tjej på 1120g och 37 cm lång. Hon hann bli 28 hela veckor + 1 dag gammal. Hon skrek helt av sig själv. Jag fick en snabb titt på henne innan hon rullades iväg upp till neonatalavdelningen. L Följde med Alva upp och fick se henne.
Efter dem sytt ihop mig så klippte dem cerclaget som hade hållt väldigt bra. Vilket jag är väldigt tacksam över.
Så nu ligger man här på spec-bb och Alva ligger en våning upp och sköter sig jättebra =). Hon andas helt själv och behöver endast vid några enstaka tillfällen lite lite syrgas. Hon fick ligga i respirator i ca ½ dygn och sen CPAP i 2 dygn. Så från igår har hon klarat av att andas helt själv. Det är Mammas envisa och tuffa tjej. Hon hörs mest på hela salen.
Men imorn blir de flytt till Näl. Då hon mår bäst på rummet och för att vi ny flyttat och bor i Alafors. Så tillhör man tydligen Näl.
Uppdaterar om några dagar igen.
Det började fredagen den 3/6 på eftermiddagen, med att jag började få ont i magen. Hade varit ute i solen en del. Gick in och berättade detta för L, men valde att avvakta med att åka och kolla då jag trodde att det var min galla som spökade. Men då det inte blev bättre så beslutade vi att åka in till spec-förlossningen för en koll.
Väl där så kollade dem bebisen hjärtljud och sammandragningar (då livmodern drar ihop sig). Det såg bra ut, men när jag låg där fick jag fler sammandragningar så läkare ville att dem skulle göra en ny CTG. Efter det så var det dags att ta en massa prover. Sen fick vi träffa läkaren som kollade livmodertappen. DDen såg fin ut men när hon gjorde ett ultraljud så såg hon att den var lite påverkad och lite lite öppnad in ifrån. Så hon bestämde att jag skulle stanna över natten och fick medicin mot sammandragningarna.
Men smärtan släppte aldrig riktigt och efter att ha haft ont längst ner i magen till och från hela natten och på morgonen fick jag fler och mycket tättare sammandragningar. Blev det dags igen för att göra en ny CTG där man såg att jag hade sammandragningar(förvärkar) var 2-5 min. Så läkarna bestämde att jag skulle flytta in på förlossningen och få medicin i droppform för sammandragningarna.
Det blev en del att syssla med då jag inte är lätt stucken så det tog ett tag att få in en PVK (nål) i armen på mig. Men när den väl var satt så fick jag medicinen.
Sen ville läkaren göra en ny undersökning och även en viktuppskattning på bebisen via ultraljud. Tappen hade då blivit bättre och bebisen uppskattades väga 1100 - 1200gram. Vilket var helt normalt. Kvällen blev bra, sammandragningarna hade börjat ge med sig. Det enda som oroade läkarna var att mitt värde för njurarna hur dem fungerar hade stigit. Vilket kan bero på havandeskapsförgiftning. Men jag hade varken högt blodtryck eller äggvitämnen i urinen.
Men sen när vi skulle lägga oss på kvällen på lördag så började jag igen få ont högst upp i magen samt att de började sticka och hugga längst ner. Vilket det började med på fredagen. Men tog två panodil och somnade.
Vaknade sen kl 05.00 på söndag och hade riktigt ont längst ner i magen och att det verkligen tryckte på neråt. Ringde då på barnmorskan som satte en CTG direkt och det tog inte många minuter innan läkaren ville att dem skulle sätta ett nytt dropp för sammandragningarna som var riktigt starka nu och gjorde ont.
Fick en ny medicin på söndagen då den andra hade påverkat min puls så mkt. Men denna medicinen gav ingen bra effekt på sammandragningarna samt att bebisens puls påverkades när de blev riktigt starka och tätta sammandragningar. Så vid ca kl 8.30 kom läkarna in och förklarade att dem ville förlösa mig med kejsarsnitt då bebisen i magen blev så påverkad av värkarna och att dem inte ville riskera att något skulle hända bebisen. Sen var mina njurvärden fortfarande påväg upp.
Så det var bara att börja göra sig iordning för operation, med nya prover och information om hur allt skulle gå till.
Allt verkligen bara snurrade runt i huvudet. Men kl 10.20 rullades jag in på operationsrummet och allt förbereddes för snitt. Fick ryggbedövning och efter bara några sekunder så kunde jag inte röra benen. Men hade känsel och kände att dem var där och rörde.
L satt vid mitt huvud under hela tiden. Så kl 10.53 söndagen den 5/6 kom det ut en lite välskapt tjej på 1120g och 37 cm lång. Hon hann bli 28 hela veckor + 1 dag gammal. Hon skrek helt av sig själv. Jag fick en snabb titt på henne innan hon rullades iväg upp till neonatalavdelningen. L Följde med Alva upp och fick se henne.
Efter dem sytt ihop mig så klippte dem cerclaget som hade hållt väldigt bra. Vilket jag är väldigt tacksam över.
Så nu ligger man här på spec-bb och Alva ligger en våning upp och sköter sig jättebra =). Hon andas helt själv och behöver endast vid några enstaka tillfällen lite lite syrgas. Hon fick ligga i respirator i ca ½ dygn och sen CPAP i 2 dygn. Så från igår har hon klarat av att andas helt själv. Det är Mammas envisa och tuffa tjej. Hon hörs mest på hela salen.
Men imorn blir de flytt till Näl. Då hon mår bäst på rummet och för att vi ny flyttat och bor i Alafors. Så tillhör man tydligen Näl.
Uppdaterar om några dagar igen.
Graviditet 2
Tänkte skriva lite sammanfattning om graviditeten som kommer bli Maltes lillebror/lillasyster =)
Plussade den 23 Dec 2010 blev en bra julklapp för familjen. Men vi kunde inte hålla oss fram till julafton utan berättade de samma dag. Så de blev en bra jul trots att jag hade sett fram emot att vara tjock och ha Malte i magen. Men nu i stället fick vi ha en ny liten individ i magen under jul.
Först hade vi dem 12 första veckorna att vara oroliga för, där de sker dem vanliga missfallen. Hade lite problem med små blödningar men allt såg bra ut när vi åkte in och kollade.
Efter dessa 12 veckorna började den riktiga oron för att de som hände med Malte skulle hända igen. Trotts att vi visste att jag skulle få ett Cerclage som de heter. Försökte att tänka att de händer inget fören vanligen i v 16 om de ska vara pga av försvagad livmoderhals.
Skulle göra ett Kub-test som de heter att dem kollar risken för down syndrom ooch två andra kromosonfel när vi var i v 13. Först där efter skulle vi få en operationstid för cerclaget. Allt så bra ut på testet och den lill* låg och rörde sig så fint i magen. Har moderkakan i framvägg även denna graviditet samma som med Malte.
Sen fick vi op-tiden av läkaren och de skulle vara den 2 mars som jag skulle få mitt cerclage. Skulle vara där dagen innan för inskrivning och så. Så de var två veckor kvar. Två långa veckor. Men tillslut blev de den 1 Mars och jag åkte dit. Till specialförlossningen som jag inte hade varit på sedan den 12 Sept när Malte föddes. Det var väldigt jobbigt att åka dit och ju närmare jag kom, desto mer kom minnena tillbaka, trotts att jag åkte den vägen flera gånger men då var de till jobbet som ligger i huset brevid. Men denna gången skulle jag in i huset och åka upp till våning 4 och gå in på Specialförlossningen. Fick stoppa tårarna flera gånger på väg dit. Men tills slut var jag framme.
Fick mig en liten chock när de sa att jag skulle opereras idag (1 mars) När jag och L var inställda på att de skulle vara den 2 Mars. Men våran läkare kunde även denna dagen och jag hade som tur var inte ätit någon frukost utan hade med mig den. Så de var bara att ringa L och säga att de skulle bli av idag i stället. Var där kl 8 på morgonen och operationen skulle bli runt halv 11 - 11 tiden.
De jobbiga denna dagen var att när jag kom på morgonen vissades jag in på de undersökningsrummet där vi fick beskedet att Malte skulle föddas och att de inte fanns något att göra. Mammas granne som är barnmorska jobbade då och kom in på rummet. Då gick de inte att hålla tillbaka tårarna när hon frågade hur de kändes att vara tillbaka. Men efter att ha pratat en stund med henne kändes de bättre och klumpen i halsen försvann.
Sen var de bara att gör sig i ordning för operation och kl 11, rullades jag upp till operation. Fick vänta en stund men somnade nog vid halv 12.
Vaknade igen strax innan halv 1 så de var en kort narkos. Sen blev jag kvar under natten. Allt hade gått bra.
Detta blev ett långt inlägg så jag får ta och fortsätta
Plussade den 23 Dec 2010 blev en bra julklapp för familjen. Men vi kunde inte hålla oss fram till julafton utan berättade de samma dag. Så de blev en bra jul trots att jag hade sett fram emot att vara tjock och ha Malte i magen. Men nu i stället fick vi ha en ny liten individ i magen under jul.
Först hade vi dem 12 första veckorna att vara oroliga för, där de sker dem vanliga missfallen. Hade lite problem med små blödningar men allt såg bra ut när vi åkte in och kollade.
Efter dessa 12 veckorna började den riktiga oron för att de som hände med Malte skulle hända igen. Trotts att vi visste att jag skulle få ett Cerclage som de heter. Försökte att tänka att de händer inget fören vanligen i v 16 om de ska vara pga av försvagad livmoderhals.
Skulle göra ett Kub-test som de heter att dem kollar risken för down syndrom ooch två andra kromosonfel när vi var i v 13. Först där efter skulle vi få en operationstid för cerclaget. Allt så bra ut på testet och den lill* låg och rörde sig så fint i magen. Har moderkakan i framvägg även denna graviditet samma som med Malte.
Sen fick vi op-tiden av läkaren och de skulle vara den 2 mars som jag skulle få mitt cerclage. Skulle vara där dagen innan för inskrivning och så. Så de var två veckor kvar. Två långa veckor. Men tillslut blev de den 1 Mars och jag åkte dit. Till specialförlossningen som jag inte hade varit på sedan den 12 Sept när Malte föddes. Det var väldigt jobbigt att åka dit och ju närmare jag kom, desto mer kom minnena tillbaka, trotts att jag åkte den vägen flera gånger men då var de till jobbet som ligger i huset brevid. Men denna gången skulle jag in i huset och åka upp till våning 4 och gå in på Specialförlossningen. Fick stoppa tårarna flera gånger på väg dit. Men tills slut var jag framme.
Fick mig en liten chock när de sa att jag skulle opereras idag (1 mars) När jag och L var inställda på att de skulle vara den 2 Mars. Men våran läkare kunde även denna dagen och jag hade som tur var inte ätit någon frukost utan hade med mig den. Så de var bara att ringa L och säga att de skulle bli av idag i stället. Var där kl 8 på morgonen och operationen skulle bli runt halv 11 - 11 tiden.
De jobbiga denna dagen var att när jag kom på morgonen vissades jag in på de undersökningsrummet där vi fick beskedet att Malte skulle föddas och att de inte fanns något att göra. Mammas granne som är barnmorska jobbade då och kom in på rummet. Då gick de inte att hålla tillbaka tårarna när hon frågade hur de kändes att vara tillbaka. Men efter att ha pratat en stund med henne kändes de bättre och klumpen i halsen försvann.
Sen var de bara att gör sig i ordning för operation och kl 11, rullades jag upp till operation. Fick vänta en stund men somnade nog vid halv 12.
Vaknade igen strax innan halv 1 så de var en kort narkos. Sen blev jag kvar under natten. Allt hade gått bra.
Detta blev ett långt inlägg så jag får ta och fortsätta
Husbygget börjar nu =)
Nu var de allt ett bra tagsen jag skrev här inne. Det går verkligen upp och ner i mitt bloggande.
De har hänt en hel del sen sist. Vi har nu äntligen fått klart allt med huset och banken. De är bara några få papper som tyvärr hade kommit på villovägar men de fixas nästa vecka.
Idag är börjar de gräva på tomten för att sedan kunna spränga där på måndag. Så ska bli intressant att åka upp dit i veckan och kolla hur det ser ut. Ska ta med kameran då och ta kort och lägga ut. Själva väggarna till huset kommer om 4 veckor så de är snart. Men vi kommer inte kunna flytta in fören i v 44 början på November för att de blir ett uppehåll på 4 veckor då de är semester. Men vi är glada att vi hinner få färdigt huset innan jul iallafall. Så i år blir de jul hos oss =)
Idag är de 24 år sen jag levertransplanterades och allt är fortfarande tipp topp med den =)
De har hänt en hel del sen sist. Vi har nu äntligen fått klart allt med huset och banken. De är bara några få papper som tyvärr hade kommit på villovägar men de fixas nästa vecka.
Idag är börjar de gräva på tomten för att sedan kunna spränga där på måndag. Så ska bli intressant att åka upp dit i veckan och kolla hur det ser ut. Ska ta med kameran då och ta kort och lägga ut. Själva väggarna till huset kommer om 4 veckor så de är snart. Men vi kommer inte kunna flytta in fören i v 44 början på November för att de blir ett uppehåll på 4 veckor då de är semester. Men vi är glada att vi hinner få färdigt huset innan jul iallafall. Så i år blir de jul hos oss =)
Idag är de 24 år sen jag levertransplanterades och allt är fortfarande tipp topp med den =)
