Ja denna helgen har inte varit rolig. I fredags fick L ett mail från en som bor lite längre bort här, då han frågade vad vi tyckte om den nya kraftledningen som eventuellt skulle byggas här. V i hade fått hem ett brev från Svenska kraftnät. Såg att det rörde sig om en ny ledning, men att det skulle bli så här stort och beröra oss så mycket att vi troligtvis blir inlösta och måste riva vårt nybyggda hus som endast är 1 år gammalt. Det hade vi inte fattat. Men tur var väl att grannen längre bort hörde av sig. Så ringde kommunen på fredag och även svenska kraftnät (som var sjuk). Kommunen berättade då att detta inte är ett lite projekt och ingen liten ledning som ska upp. Utan en ledning på 400 Kv så allt som allt blir det ca 400 m bred med både ledningen och mellanrummet mellan allt som ska vara.

 

Svenska kraftnät har gjort flera olika ritningar på hur den kan gå. Men enligt dem så är den som går precis utanför oss den absolut mest lämpade då den tydligen tar minst på sammhällsbilden och miljö.

Så för oss betyder detta att om deras alternativ blir av så kommer den nya ledningen gå precis utanför/över vårat hus (beror på vilken sida dem lägger den på). Så vi kommer behöva flytta på oss. Man ska vara minst 165 m från ledningen! Vi ligger nu ca 60m från den befentliga ledningen som finns. Då vi var tvugna att flytta på huset för att hamna på detta avstånd.

 

Hade igår möte/träff med dem flesta av grannarna här. Så vi ska nu skriva synpunkter tillsammans och enskilt å skcika in till Svenska kraftnät. Även ta mer kontakt med kommuen, som faktiskt är på vår sida ang detta. Då denna ledningen inte kommer ha någon som helst funktion i Ale kommun alls. Utan bara gå via som en transportsträcka.

Så mina dagar nu ett tag kommer väl gå ut på att ringa runt över allt och samla så mkt fakta och information som möjligt. Vi ska gå enl svenska kraftnät i ca 4 år i ovisshet/oro och ställa våra liv på is, då vi kommer få reda på vad som är beslutat.

 

Vi som skulle bygga garage, göra ordning tomten och vägen m.m. Har även anmält Alva till skola här som hon ska börja i då vi ska få det slutgiltliga beskedet. Så jst nu mår man inte så bra. Jag verkar bara få ha c 1 ½ år åt gången som allt går bra. Sen kommer det något nytt som gör att allt känns hopplöst igen.

 

Detta blev ett tråkigt och väldigt negativt, men just nu är det inte tipp topp här hemma. =(

 

Idag skulle vi på neo-kontroll med Alva. Då hon snart är 1 ½ år korrigerat.

Mätning, vägning och att ta huvudomfång var inte alls roligt. Var väldigt arg =(.

Men fick allt utom huvudomfånget.

Hon vägde 11,5 kg är 79 cm lång. Så hon ligger jättebra med för den korrigerade åldern. Inte så långt efter okorrigerade heller som tur är.

Läkaren blev lite chockad över att hon kunde räkna till 3, stå på ett ben korta stunder och även nästan hoppa jämfota. Så det var kul att han var nöjd med henne. Så nu ska vi inte dit fören om ett år då hon skulle vara 2.5 år.

 

Precis innan vi skulle åka så kom våran kvalitetsansvarige och kollade på lite fel som vi hittat nu när vi bott i huset ett tag. Det största är att det droppar vatten från "taket" å altanen. Det heter något annat men kommer aldrig ihåg det. Så han sa att dem skulle komma hit och fixa det direkt innan det blir förstört eller innan det letar sig in i huset/vinden. Men kontaktade byggfirman i måndags. Så har dem inte hört av sig på måndag, så ringer igen till dem å ligger på. Det blir ju bara värre för dem om dem måste ta bort mkt och även för oss. Blir så trött på att dem aldrig kan ringa iallafall å säga att dem fått mailet å kommer förbi så fort dem kan. Men näää då skiter dem i att ringa. Men mig kommer dem inte undan, hör han inte av sig så får väl vår kvalitetsansvariga jaga dem isåfall. jaja, sluttjötat om det nu.

 

Imorn är det en vecka kvar till Alva ska operera bort sina polyper i näsan. Kommer bli så skönt för henne kan jag tänka mig. Hon låter tätt hela tiden och sover oroligt vissa nätter å snarkar mkt. Hoppas så att hon ska få det bättre efter det. Men då blir det väl ännu mer fart på henne när hon sover hela nätter gott =)

 

På lördag ska vi på dop till lilla E. Har köpt en väldigt bra present (tycker jag). Kan inte säga nu vad det är men ska lägga upp bild på den efter lördag. Så får ni se vad fin present =)

 

Nää nu ska jag nog gå å göra L:s mackor till imorn. Då han ska upp vid 04 i natt för att jobba.

 

 

Min lilla tjej börjar bli väldigt stor nu. Här är hon i graviditetsvecka 36 (tror jag)

 

Ja, idag skulle jag och min lillsyster köra ett tidigt pass på gymmet. Så lenny skulle kunna träna oxå. Skulle köra ben, men när jag skulle ta bort en 25 kg vikt från en maskin slant den ur handen på mig, å rakt ner på min fot så klart. Det gjorde väldigt ont ska jag meddela. Åka in till akuten å kollade foten. Men som tur var så var det bara en mjukdelskada, inget brutet eller så. Vilket var skönt. Så då kan jag snart träna igen när den blivit bättre. Fast just nu känns den faktiskt helt okej. Trodde den skulle göra mer ont. Får se hur det känns imorn när jag legat still en hel natt.

 

Har dåligt samvete till Malte då vi inte var på kyrkogården alls i helgen =(. Känns inte alls bra att inte varit på minneslunden å tänt ljus för honom. Men får väl göra det imorn. Då är Lenny ändå ledig.

 

Har varit och kollat upp varför alva har sina andningsuppehåll när hon sover. Det visade sig att hon hade polyper i näsan. Så hon ska sövas för att skrapa bort den. Får se när vi får den tiden. Tror att de kommer hjälpa henne mkt med andningen. Då man hör att hon mest andas via munnen även när hon är vaken. Hoppas vi får det innan jul. Tror dock inte det, Men hoppas/önskar kan man ju göra ;)

 

Här kommer 3 bilder en från i sommras å två då Alva var mindre ;)

 

Så nu var domen här. Blir inget Thailand för oss i feb =( Alva klarade inte av flygplanstestet. Hon klarade inte av att hålla saturationen över 90 % i tio minuter. Hon sjönk ganska snabbt faktiskt å stannade på 84-85%. Då sa läkaren att dem skulle avbryta testet. Det är tydligen bara 15% syrgas inne i ett flygplan. Spelar ingen roll på vilken höjd du är på. Detta visste inte jag om innan. Så vi får vänta ett år å förhoppningsvis flyga nästa nov. 

 

Dagen efter testet så sa L att han hade en lite överraskning som jag skulle fundera över. Överraskningen var att han tänkt köpa en liten hundvalp, å ge mig den i födelsedagspresent. Men han ville att jag skulle tänke igenom det ordentligt då jag skulle vara hemma mkt ensam med både den å Alva. det jobbiga var att vi skulle beslutat oss på en dag. Då det fanns en hund som var leveransklar bara några km där ifrån som vi bor. Satt hela kvällen å tog fördelar mot nackdelar. Dagen där på så åkte vi kollade på den. Det fanns bara två kvar. Men gud va söta dem var. Vi hade tänkt oss tiken. En blandning mellan Shih-tzu och carinterrier. Vi fick 2 timmar på oss verkligen besluta oss. Men efter mkt tänkade så tackade vi nej. Då jag kände att det nog blir liite mkt nu när det är höst å vädret är så tråkigt, eftersom man måste gå ut varje gång den kissar inne. Och då behöva klä av å på Alva hela tiden känns inte så kul nu på vintern. Så vi avvaktar ett tag. 

 

Har fortfarande inte kunnat träffa våra vänner som fick barn för lite mer än 2 veckor sen. Alva å L har varit så förkylda så vi har inte velat åka dit å smitta ner lilla E. Men hoppas verkligen att vi kan åka dit på onsdag. 

 

Just nu sitter jag på sjukhuset med min lillebror å håller han sällskap då han ska operar bort sina mandlar idag. Varit här sen halv 8. Ska snart åka hem, då jag ska till BVC med Alva, för hon har något på kinden som blivit infekterat å varigt som dem ska försöka få bort där. Då jag inte lyckats hemma. Sen ska jag jobba i natt också så det blir en hetisk dag idag =)

 

 

Detta får vänta ett år till tyvärr =( 

Nu var de ju ett tag sen sist jag skrev iallafall. =)
Men livet rullar på här. Veckorna går väldigt fort bara.

Lilla A har lärt sig gå riktigt nu. Så nu är det verkligen ingen lugn å ro här hemma längre ;) Nu är hon verkligen högt å lågt. Hon älskar å klättra upp å ner för soffan hela tiden.

Vi har varit och tagit kort på A på en studio. Blev riktigt fina bilder. Vi skulle välja ut 4 st men slutade med att vi kom hem med alla 76 bilder som fotografen hade valt som var dem bästa.

A har även i fredags fått en ny kompis. Det var en av mina bästa vänner som fick en liten flicka. Dem ska även flytta ungefär bara 2 km bort från där vi bor. Så det ska bli riktigt kul.

På tisdag ska vi göra flygplanstestet på lilla A å se så vi kan följa med till Thailand i feb/mars. Hoppas verkligen att hon klara det, för jag känner att jag verkligen behöver ordentligt med sol å värme nu. Känner mig bara allmänt trött å hängig. Vet inte riktigt vad det är som gör mig sådan just nu. Tror att jag verkligen börjar förstå allt som vi varit med om och börjat inse att lilla A är som ett "vanligt barn" nu. Kan vara jätteglad å helt plötsligt så känner jag mig bara ledsen å nere. Försöker att träna regelbundet för att se om det kan hjälpa.
Nää nu var det slut gnällt ;)

Här kommer två bilder från dem vi tog hos fotografen ;)

 

 

 

Då har Alva varit sjuk i slutet av veckan som var. Hon fick hög feber, upp till 39.9 grader. Den höll i sig i tre dagar så vi misstänker att det var 3 dagars febern som småbarn brukar få. För när febern väl slutade så fick hon utslag på hela buken å ryggen. Men hon lekte på som vanligt när hon hade feber. Lik sin mamma ;)

Men dem senaste två dagarna har hon varit med gnällig än vanligt så det är nog lite sviter efter sjukdomen. Men annars är det full rulle. Väntar på att hon ska börja gå. Hon är en liten fegis då man så fort släpper handen så sätter hon sig ner. Vill inte riktigt stå helt själv. Men så fort hon kommer på att det inte är farligt att stå själv så lär hon gå. För man håller knappt i handen längre, utan bara mest som stöd.

Idag kom mamma å pappa förbi för pappa skulle hjälpa L att måla huset. Som snart är kvar. Det tar längre tid än vad man tror. Men nu är hela huset grått iallafall. Så nu är det bara det vita runt fönsterna å gavlarna kvar. Men det är inte så bara för det tar tid. Tur att jag har en sån duktig man =) Ska lägga upp lite bilder när det är klart.

På onsdag är det redan två år sen vi förlorade vår älskade son =(. Allt har på något sätt känns lite extra jobbigt den senaste tiden. Vet inte om det kan beror på att dagen närmar sig. September kommer nog alltid att vara en månad då allt känns tufft. Men som många säger så har dem blödande såren läkt med det finns fortfarande en massa ärr/sår kvar å kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Nää nu ska jag gå in till mina två hjärtan som ligger å sover och göra dem sällskap.

 

 

 

Vet inte hur många gånger jag sagt att jag ska bli bättre på att skriva här. Men det verkar ju inte gå så bra som jag hoppas på :( Tyvärr...

 

Nu har jag ju även sprungit middnattsloppet som var de närmsta loppet. Det gick väl okej, men det regnade som bara den. först fick vi ösregn innan starten, men sen var det upphåll under tiden som vi sprang, fram till typ 9 km då kom ösregnet igen. Så man var verkligen blöt å kall efteråt. Det där med att slå brosan gick inte så bra. Vi höll ihop i 2 km sen ökade han farten. Jag vågade inte riktigt hänga på med tanke på att det skulle vara en väldigt jobbig backe vid typ 7 km. Men nu i efterhand så hade jag allt kunnat följa med i hans tempo ett tag till. Han slog mig med hela 2 min. Efter loppet sa vi båda att nästa gång ska vi ta grupper längre fram så man slipper alla människor som går och inte fattar att man ska hålla till höger om man går eller springer långsamt. Blir så trött på de. Så nästa år ska jag allt hänga på han så han inte slår mig lika stort iallafall.

 

Alva har ju haft kvar en jätteliten ductus ( det kärlet som skall stängas efter födsel). Så i fredags var vi på ultraljud på hjärtat. Nu hade det äntligen stängts. Så nu var hon friskförklarad på hjärtat oxå. I måndags var vi på ögonundersökning. Det mesta var bra, det enda som var, var att hon hade lite väl stor skillnad på ögonen. kom inte ihåg vad det heter. Men hon ser bättre med höger öga än med vänster. Så vi skulle tillbaka dit i jan-feb igen å se om vänster öga mognat klart. Är det fortfarande för stor skillnad så får hon nog träna vänster öga via att man sätter en lapp på det högra.

 

Nu har jag också börjat gå på den vanliga föräldrapenningen då vi ska börja ta bort övervakningen på Alva. Man får ju mkt mer pengar via tillfällig. Sen ska jag hoppa in å jobba en natt också nu i sept. Vilket känns väldigt konstigt. Men det kommer nog att gå bra. samt att det drygar ut föräldrapenningen ännu mer ;)

Får se när jag tänker gå tillbaka till jobbet. Om jag får bestämma så blir det efter nästa sommar. Då är  Alva 2 år, vilket jag tycker är en bra ålder för att börja på dagis.

 

Idag vaknade vi med en febrig lite tjej här hemma. Hon har varit vaken en hel del i natt. Men det är nog inte så konstigt om hom fick feber under natten. Så nu har jag äntligen fått henne att somna igen.

Snart kommer min lillasyster hit, hon ska passa Alva senare då jag ska åka å göra min ögonfransar.

Ska vila lite nu medans jag kan ;)

Här händer det inte så mkt. Vi håller på att grunda huset för att kunna måla det om några dagar hoppas vi. Hoppas inte på en massa regn bara. Sen har ju OS börjat oxå. Vilket är roligt å L är hur inne som helst i det =)

 

Med lilla A går det bra. Hon växer och det är full rulle här hemma. Nu är hon ju 11 månader gammal korrigerat. Har dock inte börjat gå något än, men har börjat släppa bordet korta stunder iallafall, så det går framåt. Vi ska till neomottagningen nu den 7 aug. Ska bli kul å se vad läkaren säger om henne.

 

Själv tränar man lite lätt inför midnattsloppet som är om mindre än en månad. Nu verkar det bara bli jag å min lillebror som ska springa då pappa "hittade" en skada ;). Fick tydligen inte springa för någon ostepat eller va han nu är förnågot som han hade gått till. Skulle nog med behöva gå till någon sådan då jag oxå har väldigt ont i rumpan å ryggen. Men tar det nog efter loppet ;) Så igår sprang jag iallafall en mil under 1 timme. vilket känns bra. Då kan jag nog komma under 55 min på loppet å förhoppningsvis slå min bror ;)

 

Nu vakande lilltjejen så nu ska jag ta å ge henne lite mat ;)

Har haft lite svårt att komma in på bloggen. Hade tänkt blogga från telefonen. Men har inte kommit in tyvärr. Där av så långt mellan blogginläggen. Men nu ska de tydligen funka igen.

Idag åkte jag och A ut för att möta S å andra vänner ute på getskär för att sola å njuta. Men när vi kom dit så blåste de hur mkt som helst samt att solen gick i moln. Så vi vände om och hamnade på våran altan med våra matsäckar å kaffe. Men det blev väldigt mysigt ändå. Satt ute i solen i flera timmar å A som nästan hela tiden. Var skönt med sol en hel dag å imorn ska de ju bli ännu bättre väder =)

I söndags lämnade vi för första gången bort A till hennes farmor för att sova över där. Kändes jättekonstigt att hon inte var hemma under kvällen och natten samt på morgonen när vi vaknade. Men det var skönt att få hämta hem henne dagen efter =) Allt hade gått bra å hon hade sovit bra hela natten. Vi ska nämligen på Bruce på fredag så vi ville se att det funkade att lämna bort henne.

Vi har hämtat hem färgen till huset nu så hoppas på att få målat nu i veckan, när det ska vara fint väder.

Har fortfarande inte kollat på A:s journal så där av ingen uppdatering av hennes resa under första året. Men det ska komma jag lovar. Ska rama in hennes fotavtryck, första bodyn och en dikt som jag ska sätta upp på väggen.

 

Hittade en bild på A från Mars i år. Lite skillnad på henne då å nu =) Mammas hjärta <3

Måndagen 6/6.

När vi kom upp till neo var man allt nervös för att se hur hon mådde. Men hon hade skött sig bra och Respiratorn skulle hon få komma ur på förmiddagen. Blev sen lagt i CPAP, vilket hon tyckte var skönare. Hon hade även börjat få mat 2 hela ml som hon fick via en V-sond. Idag fick vi äntligen hålla i vår flicka. Men man skulle sitta tre timmar i sträck då det tar mkt kaft på dem små att flytta ut dem. Det ska även vara hud mot hud så kallad kängrumetod. Men det var mysigt. Det enda jobbiga var att man inte fick klappa henne, utan man var tvungen att hålla still handen för om du klappade som man brukar göra med bebisar. Gjorde man det på A så slutade hon andas för att det är obehagligt samt att det gör ont då dem har så tunn hud. Men som sagt det var väldigt mysigt.

Tisdag 7/6

Hon har hade en bra dag. Fick komma ut ur kuvösen och sitta hos oss båda två idag. Även ökat maten till 6 ml var tredje timme. Hon va ett matvrak redan från början och skrek ca 30 min innan det var dags för mat.

Onsdag 8/6

Idag fick vi beskedet att vi till största sannolikhet skulle flyttas till NÄL =( pga av platsbrist (som vanligt) men även att dem inte riktigt visste var vi tillhörde.
Idag fick A komma ur CPAP:EN och det klarade hon fin fint =). A:s mormor fick även komma in en snabbis och kolla på henne. Hon fick då sin första nalle som vi satte vid kuvösen.

Torsdag 9/6

Hon hade under natten börjat syresätta sig lite sämre och fick då en grimma med syrgas. Samt gjort en del apnér (då hon slutade andas), vilket är väldigt vanligt hos förtidigt födda barn då allt är så omoget. Det var idag som vi fick veta att A skulle bli flyttad till NÄL redan imorn förmiddag.
På kvällen var A lite tröttare än vanligt. Men som nyblivna föräldrar och speciellt till ett prematurt barn så visste vi ju inte så mkt. Utan trodde att hon kankse va trött för att hon vart utan CPAP:EN så länge.

Dessa dagarna kändes det inte allt så jobbigt att ha fått en flicka prematurt. Men tiden efter flytten blev verkligen en berg och dalbanan =(. Sitter just i detta å pratar med andra mammor som också inte är nöjda med vården på NÄL å att man håller på att flytta prematura barn fram och tillbaka till sjukhus pga av platsbrist och andra dåliga bortförklaringar. Att man inte ens kan låta dessa små barn få ligga kvar på samma ställe tills det att dem skulle ha kommit eller tills dem vissar att dem är riktigt stabila. Nää då flyttar man dem som behöver mest vård och mest lugn å ro som inte ens är färdig utvecklade, som skulle ha de lugnt å skönt i mammans mage. Inte konsigt att 10% av alla barn som flyttas mellan sjukhusen vår men för livet.

Vilket jag tror att A inte hade fått om vi hade fått vara kvar på Östra. Tror att hennes lungor hade varit mkt bättre om vi fått stanna kvar. Jag tror att infektionen inte skulle ha tagit så hårt på henne om hon inte hade behövt flytta på sig bara 5 dagar gammal.

Ångrar så att jag inte stod på mig och krävde att få vara kvar =(.

Skriver om flytten imorn. Blir ett långt inlägg. Orkar inte det nu.

skulle ladda upp en bild men det ville inte fungera idag. Får bli imorn i stället.

Igår var det exakt ett år sen vårt mirakel kom till världen, 12 veckor för tidigt efter ett akut kejsarsnitt- Då hon blev för påverkad av alla värkar jag hade. Så kl 10.53 den 5 Juni tog hon sina första andetag å skrek så fint. Minns att jag låg på operationsbordet och narkossköterskan tittade på mig och sa: Hör du va fint det låter. Då dem öppnade dörren in till rummet där hon låg i en öppen kuvös med massa personal runt sig.
Mina tårar bara rann då jag äntligen fick höra mitt barn skrika, men samtidigt tårar av rädsla för allt som kunde hända med tanke på att hon va så liten å kom så tidigt. Hon vägde 1120 g och var 37 cm lång.
Fick se henne en snabbis då dem körde vägen förbi mig innan dem åkte upp till neo med henne. Men L fick vara med hela tiden. Så han följde med upp och fick hålla i henne när hon skulle flyttas över till kuvösen. Medan jag låg kvar på operationsbordet.

Efter några timmar kom barnläkarna och knackade på dörren. Då tror jag att jag nästan satte hjärtat i halsgroppen. Var så rädd att dem skulle komma med dåliga nyheter. Dem vill bara berätta för oss att dem hade behövt lägga henne i respirator då hon inte orkade andas på egen hand längre.
Fick till slut rulla upp å titta på min lilla tjej. Låg kvar i sängen trotts att jag ville åka rullstol, men det fick jag inte av barnmorskan. Hon var så fin trotts alla slangar och allt. Men det var svårt att ta in att det var min dotter som låg där inne i kuvösen. Även då alla personal sa grattis. Får erkänna att det tog några dagar att inse och våga ta till sig att det var min dotter som var där. Var nog mycket rädsla i det hela. Var så rädd att minsta henne också.
Första natten sov jag inte mycket, utan låg och lyssnade på allt, så fort det gick förbi någon trodde jag att dem skulle komma och knacka på våran dörr inne på BB för att komma med någon dålig nyhet. Men somnade väl till i några timmar.