Dagarna efter transplantationen

Torsdagen 30/4 -87
Mina föräldrar kom till mig ca kl 10.30. Då var jag fortfarande nersövd och förberedes för en HIDA-scint ( en röntgen som ser hur kontrast fördelar sig i levern). Denna undersökning skulle ge på huvudkliniken på östra. Så med på denna utflykten var 2 läkare, 2 sjuksköterskor och så klart mamma och pappa. Denna undersökning tog en timme att göra. Allt såg bra ut på röntgen, den donerade levern verkar fungera bra och mina prover blir sakta och säkert stabilare. Då jag låg still så mycket fick jag hjälpa av sjukgymnast för att röra på mina leder. Detta var meningen att mina föräldrar och personalen skulle göra detta på mig. Detta skulle göras 1-2 gånger/dag så länge som jag låg nersövd.

Fredagen 1/5 -87
När mamma och pappa kom till mig så hade mitt drän dragits. Mina tarmar hade redan börjat röra på sig. Vilket var tidigt tydligen efter en sådan stor operation. De brukade ta 3 -4 dagar vanlgt vis innan tarmarna börjar röra på sig. Ville även börja andas lite själv idag, när respiratorn kopplades ifrån vid vändning på huvudet. Men det var inte länge jag orkade vara utan respiratorn så den fick kopplas på ganska snabbt igen.

Lördagen 2/5 - 87
Idag ville personal testa igen att stänga va respiratorn. De stängde av den kl 11.20. Men blev tvungen att koppla på den igen kl 13.40 pga. att min vänstra lunga var dåligt syresatt. Idag fick jag även feber. Febern höll i sig hela natten och på söndags morgonen 3/5  tog de en massa odlingar och prover för att ta reda på vad det var som gjorde att jag fått feber.

Måndag 4/5 - 87
Idag var det åter dags för en Hida-scint och ja va visade den? Mina föräldrar fick inget riktigt besked. Då började frågor som: Var allt som de skulle? Eller? snurra runt i mamma och pappas huvud. De fick veta att de skulle göras ytterligare en Hida-scint på onsdag.

Tisdag 5/5 - 87
Ringde läkarna hem till mina föräldrar och sa att de ville göra en leverbiopsi för att ta reda på varför inte mina prover bl.a. bilirubinet inte gick ner.  Under den öppna biopsin upptäcker läkarna att det är en trång passage där de sytt ihop tarm och gallgångar. Läkarna bestämde sig för att sätta in ett plaströr vid den trånga passagen och då såg de att gallan började strömma till. Hade tydligen mycket ont och var orolig efter detta ingrepp. Fick då morfin, sov tydligen gott resten av dagen av detta.

Onsdag 6/5 -87
Idag blev de som var planerat en hida-scint. Idag såg den bra ut igen. Men inte nu igen, jo de var så klart att febern skulle komma tillbaka.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0