Äntligen hemma!!
Så nu har vi varit hemma sedan 12 Aug. Först fick vi komma hem över den helgen på permisson. Det var riktigt skönt att få komma hem och vara ensamma. Men de kändes väldigt konstigt när vi satt i bilen och Alva satt i sin stol. Kändes inte som att de var på riktigt, efter 10 veckor på sjukhus.
Men allt gick bra under helgen och på tisdagen var vi tillbaka på koll och de var bra då också. Men sen på onsdagen så började hon att svaja i saturationen och lite tröttare, så då blev de en liten tripp upp till Näl igen för koll så att det inte var någon infektion. Men allt var okej då. Så som alltid så blev hon sig själv när vi väl kom upp. Men sen på natten mellan tors - fredag, så ville hon inte äta och vara orolig och ledsen samt väldigt varm. Så de blev en ny tripp till Näl och nya prover. Men allt var bra då också. Samt att hon hade gått upp 115 gram på tre dagar. Så mat hade hon fått.
Hon behöver fortfarande lite lite syrgas så vi har det hemma nu. Men de går bra. Eftersom att de är så smidigt. Det enda som är lite jobbigt är när man ska ut. Då har man lite mer att bära än bara Alva. Men de går. NU har ju L varit hemma också, så jag får se hur det kommer att gå när jag är ensam hemma sen. Men jag ska nog komma på ett sätt att lösa det med. Men förhoppningsvis behöver hon den inte så länge till *hoppas hoppas*
Satte mig för några dagar sen och framkallade kort på Alva. Det var en hel del. Då passade jag även på att framkalla och titta på vår lilla son Malte. När jag kollade på Malte så såg jag hur lik han är Alva när hon var mindre. Har en bild när Alva badar första gången och ligger nästan exakt som Malte gjorde när vi fick se honom. Tittar man på dem bilderna tillsammans så ser man hur lika dem är.
Maltes årsdag börjar närma sig och dagen då han föddes börjar sakta spelas upp i huvudet. Samtigt som jag är hur lycklig och glad som helst att vi har fått en lillasyster till honom. Men tankarna kommer om hur han skulle ha varit och även tankarna att om han hade levt så hade vi inte haft Alva nu. Men jag är verkligen lycklig och en stolt mamma till två underbara barn.
Så den 12 sept kommer att vara en tuff dag. Men min önskan jag hade har gått i uppfyllelse om att vi skulle vara tre stycken som åkte till minneslunden.
Men resan för att få dessa två underbara barn har inte varit lätt alls. Tar och skriver de i ett annat inlägg.
Nu tror jag att prinsessan börjar vakna så jag ska passa på att hänga upp tvätten innan =)
//Mamma till två underbara barn.
Men allt gick bra under helgen och på tisdagen var vi tillbaka på koll och de var bra då också. Men sen på onsdagen så började hon att svaja i saturationen och lite tröttare, så då blev de en liten tripp upp till Näl igen för koll så att det inte var någon infektion. Men allt var okej då. Så som alltid så blev hon sig själv när vi väl kom upp. Men sen på natten mellan tors - fredag, så ville hon inte äta och vara orolig och ledsen samt väldigt varm. Så de blev en ny tripp till Näl och nya prover. Men allt var bra då också. Samt att hon hade gått upp 115 gram på tre dagar. Så mat hade hon fått.
Hon behöver fortfarande lite lite syrgas så vi har det hemma nu. Men de går bra. Eftersom att de är så smidigt. Det enda som är lite jobbigt är när man ska ut. Då har man lite mer att bära än bara Alva. Men de går. NU har ju L varit hemma också, så jag får se hur det kommer att gå när jag är ensam hemma sen. Men jag ska nog komma på ett sätt att lösa det med. Men förhoppningsvis behöver hon den inte så länge till *hoppas hoppas*
Satte mig för några dagar sen och framkallade kort på Alva. Det var en hel del. Då passade jag även på att framkalla och titta på vår lilla son Malte. När jag kollade på Malte så såg jag hur lik han är Alva när hon var mindre. Har en bild när Alva badar första gången och ligger nästan exakt som Malte gjorde när vi fick se honom. Tittar man på dem bilderna tillsammans så ser man hur lika dem är.
Maltes årsdag börjar närma sig och dagen då han föddes börjar sakta spelas upp i huvudet. Samtigt som jag är hur lycklig och glad som helst att vi har fått en lillasyster till honom. Men tankarna kommer om hur han skulle ha varit och även tankarna att om han hade levt så hade vi inte haft Alva nu. Men jag är verkligen lycklig och en stolt mamma till två underbara barn.
Så den 12 sept kommer att vara en tuff dag. Men min önskan jag hade har gått i uppfyllelse om att vi skulle vara tre stycken som åkte till minneslunden.
Men resan för att få dessa två underbara barn har inte varit lätt alls. Tar och skriver de i ett annat inlägg.
Nu tror jag att prinsessan börjar vakna så jag ska passa på att hänga upp tvätten innan =)
//Mamma till två underbara barn.
