Första operationerna
Jag döptes den 26/1-86 i Toleredskyrkan.
Dagen efter bar det av till sjukhuset igen 27/1-86 då jag, min mamma och pappa träffade läkarna som skulle operera mig. Den 29/1-86 kl 8.30 sövdes jag ner och operationen på börjades, var klar kl 12.30. operationen såg bra ut och läkarna trodde detta skulle fungera. Låg inne på avd 327 i sex dygn efter operationen. När vi väl hemma blev det många turer fram och tillbaka till sjukhuset för att kontrollera om operationen hade lyckats. Vilkten den tyvärr inte hade, gallan började aldrig rinna ut i stomin som jag fick vid operation.
Mamma och Pappa bollades mellan hopp och förtvivlan, då ena läkaren sa de ena och andra läkaren sa något helt annat.
Jag fick gå på kontroller ca 2 gånger i månaden, för att se hur mina leverprover förändrades. När Maj kom och gallan fortfarande inte kommit igång ville läkarna göra en operation för att rensa bort eventuella stopp. Tyvärr så var det inget stopp så utsikterna såg inte så bra ut för min del.
Någon dag efter operationen kom läkaren och berättade den dåliga nyheten för mamma och pappa.
- Nathalies lever såg inte så fin ut. För att Nathalie skall kunna fortsätta leva så måste hon genomgå en levertransplantation, utan en ny lever kommer hon att leva till max 3 år gammal.
Efter läkaren sagt detta gick han bara sin väg.
Mamma och pappa blev väldigt ledsna över att fått detta till sig.
Efter några månader blev jag ner flyttade till avd 25, där en ny läkare fick huvudansvaret för mig.
Nu var det bara en tidsfråga tills den riktiga diskussionen om levertransplantation skulle börja.
Under den kommande tiden skulle läkaren och vårdpersonalen försöka hålla mig i så bra skicka som möjligt.
Dagen efter bar det av till sjukhuset igen 27/1-86 då jag, min mamma och pappa träffade läkarna som skulle operera mig. Den 29/1-86 kl 8.30 sövdes jag ner och operationen på börjades, var klar kl 12.30. operationen såg bra ut och läkarna trodde detta skulle fungera. Låg inne på avd 327 i sex dygn efter operationen. När vi väl hemma blev det många turer fram och tillbaka till sjukhuset för att kontrollera om operationen hade lyckats. Vilkten den tyvärr inte hade, gallan började aldrig rinna ut i stomin som jag fick vid operation.
Mamma och Pappa bollades mellan hopp och förtvivlan, då ena läkaren sa de ena och andra läkaren sa något helt annat.
Jag fick gå på kontroller ca 2 gånger i månaden, för att se hur mina leverprover förändrades. När Maj kom och gallan fortfarande inte kommit igång ville läkarna göra en operation för att rensa bort eventuella stopp. Tyvärr så var det inget stopp så utsikterna såg inte så bra ut för min del.
Någon dag efter operationen kom läkaren och berättade den dåliga nyheten för mamma och pappa.
- Nathalies lever såg inte så fin ut. För att Nathalie skall kunna fortsätta leva så måste hon genomgå en levertransplantation, utan en ny lever kommer hon att leva till max 3 år gammal.
Efter läkaren sagt detta gick han bara sin väg.
Mamma och pappa blev väldigt ledsna över att fått detta till sig.
Efter några månader blev jag ner flyttade till avd 25, där en ny läkare fick huvudansvaret för mig.
Nu var det bara en tidsfråga tills den riktiga diskussionen om levertransplantation skulle börja.
Under den kommande tiden skulle läkaren och vårdpersonalen försöka hålla mig i så bra skicka som möjligt.
Kommentarer
Trackback
